Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 181
Originalsida 181
Originalsida 180
Originalsida 181
180–181

Sida 181

8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche

TYRANN- OCH RYSSHAT.

181

»Tyrannerna» hatar han med sin eldiga rabulistsjäl. I juli 1840 uppmanar han till strid och bjuder landet aftorka alla svaghetens tårar,

y>ty vill du gråta, o tid, gråt blod så tyrannerna drunkna;

gråt, och hvar tår skall bli diamant i befrielsens krona!»

1842 hoppas han i en vårsång, att kronorna skola blekna för frihetsvårens purpur, och samma år i november talar han i en ny dikt om vinterns långa natt, som höljer folket i mörker

»Och isar frihetskänslans varma flod. Men ej han evig är, en gång skall ljuset Gå upp, att segersällt sin bana börja Ur morgonrodnan af tyranners blod.»

Uppfostrad och uppväxt i en tid, mättad af rysshat — ingen svensk man glömde 1809 — börjar han redan nu se en arffiende i östern.

I Sveriges sista strid uppträder han vid Ulriksdal, klädd i Karl IX:s tunga rustning och slagsvärd, och — skrifver Mellin — »man kunde se, att hans vana att kringljunga skarpa ord i sin tidning här ville bibehålla sig i kringljun-gande af skarpa hugg». Braun är Karl X, Kullberg Gustaf Adolf, Lindeblad Karl XII, Almlöf Gustaf Vasa och Dahlgren, Mellin, Wenström och Kiellman-Göransson uppträda ej i prest-rock, men i Karl XII:s drabantdrägt.

Längre fram på 40-talet drömmer han en revanchedröm. Då tycker han sig se den store hjeltekonungens bussar uppstiga ur sin graf och intåga i Petersburg. Högt öfver dess guldsmidda och glimmande tornspiror skönjer han i en ängels hand Sveriges blågula fana I*

* I Flickan i Stadsgården förekommer en scen, der Axner står på Isaksbron i Petersburg och ser med beundran och sorg på domernas och tornspirornas guld. Han tycker, att det förvandlar sig till blodiga armar, hvilka sträckas mot skyn. jDet var det blod, hans fosterland gjutit.» Stenmassorna framför honom bli en jättelik grafsten, under hvilken svenska fäders ben ligga ohämnade. Öfver denna sten höjer sig en jernhand med örnklor. Den blir allt tunnare och genomskinligare. Den sträcker sig öfver det blå fästet, och det hela ser ut som en ängels hand, hvilken håller en blågul fana. Denna

Källa: Project Runeberg ·