Sida 182
8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche
182
EN SILHUETT AF BLANCHE.
Detta är äfven orsaken till hans känslor för Napoleon, hvilka under äret 1839 icke gifva sig luft, såsom hos skalderna, i sång, i jublande dityramber till 1'homme de la destinée, utan i en förmodan, att Napoleon »ville vesterlandets eller frihetens och bildningens välde öfver österns despotism och derför måste bjuda sekelgamla fördomar med alla deras lyten spetsen»; ty ■— utropar han — »det ligger något härligt i att kunna tänka sig och tro detta, och vi bekänna uppriktigt, att ingen skall kunna beröfva oss denna tro, ehvad man än deremot må predika.»
Väl smyger sig ibland litet Weltschmerz på honom; dock synes den ej vara af någon djupgående art. Han sjunger om Hjertats min och säger sig vara lifstrött; hans hjerta är så tomt; han sörjer en kär afliden.
»Nu, hur ödsligt är allt! Genom rasande mur far,stormen, Sliter bort hvarje doftande blad Utur hoppets blomma !»
Han ser på en promenad vid Edsvikens strand ett ungt älskande par och afundas deras lycka — afundas — säger han — »dessa kinder, friska som mina — hade varit, denna blick, svärmande, glödande som min — en gång var.» I den stunden föreföll han sig sjelf som en skugga, öfver ' hvilken naturens alla blommor gräto.
Eller ock står han på börsbalen och ser de andra dansa och känner ej någon håg att deltaga i glädjen. Olycklig och tungsint rynkar han sina ögonbryn, något »som möjligtvis kan passa på ett så blekt och åldrande ansigte som mitt». *
närmar sig Petersburgs fästning och svajar inom kort från dess tornspira; grafstenen öppnas, »och gossar blå med fädrens anda stiga ur djupet I»
* En annan gång talar han om, att hans fantasi uppträder såsom ordensofficiant i hans hjertas ordenskapitel med hoppets vasaband, patriotismens gulblå och melankoliens svarta band — eller ock klagar han öfver, att allt blifvit så trångt och futtigt, att luften är qväfvande, att passionens eldslågor härjat blomsterfälten, skuggor betäcka den blå grunden, kalla vindar »bortjaga fläktarne från barndomens para dis. Förbi! ropar verlden med hes stämma. Förbi! svarar ekot ur det tomma bröstet.»
Källa: Project Runeberg ·