Sida 183
8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche
EROTIK.
183
Om det var någon erotik, som låg till grund för denna IVeltschmerz, torde icke bestämdt kunna afgöras af en efterverld. Möjligpn var hin intagen af den sköna Emelie Holmberg, sångerskan, poetissan, tonsättirinnan, gitarrspelerskan, hvilken med sin vemodiga blick, sin hvita hy, sitt friskt rodnande ansigte och de långa blonda lockarna verkligen var ett motstycke till Tegnérs Ingeborg. Nog af, i Sveriges sista strid heter det, att czaren satt ett pris på den obetvinglige Blanche, som för ett litet guerillakrig på Tiveden mot ryssarne och lefver i en torpstuga med sin unga vackra hustru, den blondlockiga Emelie, hans trogna följesiagarinna.
Att samma Emelie Holmberg föresväfvade Blanche, då han 1840 i Bysättningsutslaget tecknade idealet af en ung och skön qvinna, se vi, om vi betrakta hans porträtt af hjeltinnan. »När man såg detta ansigte med dess högblå ögon, dess mjellhvita hy, hvaruti en lätt kindernas rodnad så innerligt sammansmälte, och denna mun, glödande lik dalens klara källa i soluppgången, samt dertill lägger de rika, blonda lockarna, som slöto sig kring det hela, var det som hade man för sina ögon en miniatyrtafla, af en gyllene ram omsluten, föreställande jordens skönaste former i taflan med himmelens eteriska klarhet.»
Något i samma stil är den bild af Emelie Holmberg, hvilken man då och då finner hos hennes samtida.*
För öfrigt är han alls icke någon vän af sentimentalitet. Märk blott hans omilda recensioner öfver Böttigerl Denne är alltför vek, omanlig och gråtmild. Bottigers diktning är en klockarkattspoesi, och Böttiger sjelf tituleras »musernas mjölkbud». Adlersparres slngmö kallas en sipp fröken, »hvars lynne har mycken smak af klockarkattspoesien, en egen genre, som blifvit till verkligt mästerskap utbildad af herr Böttiger.» Och då efteraparen, Adlersparre, saknar mästarens snille, förtjena hans nya dikter, enligt Blanche, intet annat än att »med kritikens sopqvast utsopis ur skaldekonstens tempel».
* Emelie Holmberg, född 1821, uppträdde såsom kompositör vid 15 års ålder med ett häfte sånger, till hvilka hon delvis sjelf skrifvit orden. Hon inrättade 1841 ett musikinstitut i Stockholm, gifte sig 1844 med bruksegaren P. H. Hammarskiöld, följde honom till Amerika, gjorde der lyckade konsertresor och dog 1854 såsom organist vid Peterskyrkan i Charlestown.
Källa: Project Runeberg ·