Sida 187
8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche
BLANCHE OCH SVENSKA AKADEMIEN.
187
1839: »För att blifva populär, hvilket dock är vår tids högsta goda, borde akademien kanske inkalla utgifvarne af Aftonbladet och Allehanda, eller Farbror Mårten (Lindeberg) och Nationens man (Argus). Det vore måhända ett grabbtag i opinionen.
Så långt hafva vi dock ännu, gudskelof, icke kommit.--
Skämt åsido, är ställningen bekymmersam.»*
Blanches egna tankar om Gustaf Ill:s skapelse voro äfven bestämda af liberalismens vindar. Längre fram skref han i sin roman Första älskarinnan: »Presidenten var en af sin tids störste frasmakare och hyste derför hoppet att kunna intaga ett rum i Svenska Akademien, när det behagade den milda försynen att genom någon annan frasmakares förflyttande till odödligheten bereda honom en plats derstädes vid sidan af en Tegnér, en Geijer, en Franzén, hvilka han önskade se bibehållna i det längsta, naturligtvis för det goda sällskapets skull.» — — — — —
Hur ser den unge Blanche ut vid denna tid af sitt lif? Han har en hög, välbildad och bredaxlad gestalt; hans ögon äro eldiga, skarpa, intelligenta; blicken är oftast ljus, uppsluppen och vänlig, stundom skjutande blixtar, mera sällan vemodig. Hakan är något klufven, näsan väl tecknad, håret är ännu qvar, slätkammadt och rikt, och öfver hela hans väsen ligger något så sannt, så öppet, så älskvärdt, så manligt, så godt, att ingen, som ser honom, undgår att blifva tjusad, viss att under höljet, den intagande ytan, finna en karakter, omutlig och ädel, en menniska med ett varmt klappande hjerta, en stolt natur, en af dessa sällsynta och rika gudarnes älsklingar, hvilka ega förmågan att skänka lif, sol och åska.**
* A. C. af Kullbergs brefvexling, från Beskow d. 21 maj 1839 (Kungl. bibi. handskrifter).
** Märk porträttet (sid. 117) efter en litografi i kalendern Nord stjernan 1845.
Källa: Project Runeberg ·