Sida 186
8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche
186
EN SILHUETT AF BLANCHE.
Blanche tickade Böttiger genom Lénström för verserna, fann dem »mycket lyckade» och skref följande rader: »Något horn i sidan har jag ej, såsom han och du tro, till honom, men det förargar mig alltid, när män med talang och snille icke hafva sjelfständighet. Frambär min helsning till honom och förklara å mina vägnar, att ingen är beredvilligare för en försoning än jag, ifall han skulle hafva sett något särdeles förfärligt i det lilla oskyldiga epitet, jag tilldelat honom och hvilket han så nätt replikerat.»
Tillvaron är för Blanche ingen hemsk gåta att rufva på. Grubbla ej! — säger han i en dikt: Hvarför grubblar du? — Sök icke att mäta stjernans lopp och stjernans afstånd! Dröm hellre om en ängel, som vinkar dig upp i skyn. Plåga icke din hjerna med några onödiga frågor; leta ej efter ursprunget till det hela, efter fröet,
»när dess frukt i höjden ler mot dig!
Endast källans våg din törst kan släcka,
Gör dig samma, hvar dess ursprung är.»
Nej, mer än grubbel, veklagan och tårar älskar han under denna tid skämt, sång och glädje. Qvickheten är hans vapen, då han angriper sina fiender; med den kämpar han mot systemet cfch adeln; den brukar han mot teatern och akademien. När det gäller att finna rätt på en kandidat till en af stolarna, föreslår han den ryktbare peccorale-dik-taren Ris, en garfvare i Venersborg, indragningsmaktens Fredholm, Hartmansdorff, Lindeberg, Hierta med flere, och när åtskilliga af dessa hans kandidater känna sig stötta, mest öfver det sällskap August Blanche gifvit dem, svarar han med ett skämt i en uppsats i Freja: »Att i en tid, hvars fysionomi bär prägeln af den djupaste melankoli, söka nedstämma de få, hvilkas humoristiska förmåga komma hvar och en att 'draga på munnen', och således förstöra den bästa gymnastik för skrattmusklerna, som nu för närvarande finnes i vårt fädernesland, är ett brott, hvartill vi för ingen del vilja göra oss skyldiga.»*
Den tidens liberale gjorde alldeles såsom vår lids — skämtade med de aderton i Svenska Akademien. Med anledning af den ofvannämda stolens besättande skref Beskow i maj
* Se Freja 1839—1842.
Källa: Project Runeberg ·