August Blanche och hans samtid

BLANCHE OCH AFTONBLADET. 18f>

Det är Aftonbladiana; Hvalfisken och Jona; 1 hvilket förhållande till majministeren stod Aftonbladet? Aftonbladet gör sina bockar för de blifvande nya ministrarne; Försök att titta under Aftonbladets mask m. m., allt detta utgörande beskyllningar mot Hierta att krypa för ministären och innästla sig hos kronprinsen. »År 1830», läste man i Freja, »såg det fria Aftonbladet dagens ljus, och nu, år 1840, stiger det redan i sin grift.»

Samtidigt med det lumpna och småaktiga kifvet fortsatte August Blanche att påyrka en reform. I början af januari 1841 skrifver han i en Uppmaning till Sveriges tidningar: »Alla lagar skydda personlig säkerhet. Pressen, en rånare lik, bryter sig in i det personliga området, rycker i dagen familjeangelägenheter och hudflänger enskilda karakteren Det är ej mer en strid under tankens gudaborna fana; det är en knytnäfsbatalj, som levereras inom tidningsspalterna, der segerns palm vinnes af de gröfsta knogarna.» Vore det icke skäl i att söka ändra detta stridssätt? »Vi» — fortsätter han —■ »göra ej denna uppmaning på grund af något sjelfförtroende till egen ofelbarhet. Vi äro de första att erkänna, det äfven vi varit besmittade af det onda; att vi ej heller kunnat motstå strömmens våldsamma och olycks-bringande fart, och att vi till sjelfförsvar mången gång beträdt samma terräng, som våra motståndare. Men vi inse vådan af dylika bragder; vi älska tryckfriheten af hela vår själ, ty den är upplysningens vagga, men vi vilja ej i tryckfriheten se upplysningens graf.»

Allt detta är sannt och borde hafva beaktats. Dock kunde icke Blanche tillvinna sig gehör. Han saknade den envisa och uthålliga kraft, hvilket mer än något här varit af nöden. Här gälde det nämligen vida mer än tomma ord; här gälde det först och främst handlingar och exempel, det vill säga att tillämpa sina ord på egen mark, och det skulle hafva kräft ej en Blanche, men en Herkules. Pressen hade vant sig vid sitt personliga stridssätt. Freja måste följa det, oaktadt sin klagan.

1842, då kungen skulle till Norge, föreslog Aftonbladet, att styrelsen måtte öfverlemnas åt kronprinsen Oscar såsom ordförande i statsrådet. Då upptog Sandström ånyo sin gamla käpphäst, talade om ett ovärdigt kryperi och lismeri och sade, att redaktionen, »till men föf folkets sak, lånade sitt öra åt de högt uppsattes hviskningar». Aftonbladet