Sida 190
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
190
KONFLIKTER MED AFTONBLADET.
försökte icke att vederlägga beskyllningen, och i slutet af februari lästes med spärrad stil på första spalten i Freja följande inskription: »År Ett Tusende Åtta Hundrade Fyra-tiotvå knäföll det f. d. liberala Aftonbladet, tiggande »landets framtida kraft och lycka» ur en furstlig hand och försäkrande, att de värdigaste redskap till främjande deraf voro den kamarillan undergifna ministéren Törnebladh & Komp., samt förklarande, för att kunna säga denna artighet, grundlagen annuMerad. Vandrare, bed för den svaga, som på samma gång vill vara folkets och aristokratiens vän.»
Aftonbladet svarade, att allt detta vore lögn, och Freja fortsatte samma elaka inskription i flere följande nummer, utan att låta varna sig. Blanche skref en liten opera i fem akter, Hjertklappningen, der Hierta uppträdde under öknamnet Minevigalasse. Två nummer derefter kom, en ovettig artikel, Oblyghetens Hjertblod, antagligen af Sandström, och nu började Freja ett nästan oresonligt krig, mer riktadt mot Hiertas egen person, än mot tidningen.
Först sökte den angripne att taga itu med allvar, att, såsom det hette, »bringa sakerna dtrhän, att emellan tidningar måtte komma att gälla samma lag för heder och ära samt emot kalomnier, som uti annat hederligt folks umgänge»; men då anfallen icke upphörde, utan snarare ökades, använde han sin farliga ironi såsom vapen. Den 30 april skref han, att en försoningsfest, enligt hvad man sade, snart komme att firas mellan stora och lilla Hvalfisken i Katthafvet vid Packartorget (»kattspannet är ju Frejas attribut», anmärktes), ty »hafvets grumliga vatten synes hädanefter kunna blifva ifrågavarande hvalfiskars, likasom det hittills varit de döda kattornas, lätta element.»
August Blanche svarade i ungefär samma ton i »ett litet kapitel om hvalfisk- och några andra fisksorter». Blanche uttryckte sin förvåning öfver Hierta, hvilken, ehuru han ju studerat under Argus, icke ens hade lärt sig att sjelf blifva en hvalfisk »om också blott af minsta sorten, utan åtnöjde sig med att blifva visserligen en ful fisk, men af högst underordnadt slag» (en ål). Freja borde sålunda vara stolt öfver sin hvalfisk; han skulle kunna rensa publicitetens farvatten, sluka alla litenheter, som uppgrumla elementet, äfven, om det fordrades, aftonbladsredaktionen, ehuru han icke egde en nog förskämd smak att göra det; ty, skrifver Blanche, »vi veta ej rätt, hvad nytta vi skulle hafva af en
Källa: Project Runeberg ·