Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 18
Originalsida 18
Originalsida 18
Originalsida 19
18–19

Sida 18

1. Barndomsår och barndomsintryck

18

BABNDOMSÄB OCH BABNDOMSINTBYCK,

Det är klart, att ett sådant lif nödvändigt måste utveckla en icke så ringa kärlek för rent kroppsliga idrotter. Gossarnes ideal voro äfven krigare. Somliga utvalde Rolf Göt-riksson till förebild, andra den från slaget på Bråvalla hed bekante Ubbe; flertalet höllo sig till den store Kartaginien-sern, eröfraren Hannibal, känd från Roms historia. Eller ock lekte man röfvare — det var röfvarromanernas tid. Man fråssade i den underbara Rinaldo Rinaldini. Man drömde om ädle höfdingar, sablar och terzeroler, tuppfjädrar i baretten, öfverfall och äfventyr. Man såg i hvarje polisbetjent en dum, påflig sbirr.

Det friska, det glada, det starka, det hurtiga, det blef med andra ord grunddragen hos gossen, och det blef hvad August Blanche fordrade hos en yngling. 1847 tadlar han tidens ungdom, hvilken icke är stark nog, yster och vild nog, utan säflig, stillsam, stadgad, förvekligad. Då voro hans kamrater vida bättre, tycker han. De krigiska lekarna härdade karakteren, utvecklade sjelfförtroendet hos Odins ättlingar, lärde dem att i leken få en försmak af allvaret. »Att leka krig och soldat kan aldrig illa anstå barn till ett folk, som städse bör vara beredt på kampen för frihet och fädernesland.» Dessutom har han funnit, att de af hans kamrater, »som med hjerna och hjerta fylda af de gamla kämpasagorna sökte bilda sig efter de heroiska mönstren samt likna dem i styrka och mod, till största delen blifvit kraftfulle män», då deremot de, som endast voro »beskedliga», utvecklat sig till krypskyttar eller veklingar för lifvet. »Af morsgrisar blifva inga Göta lejon.» Gossen bör växa fri och fritt leka med jemnåriga, med »lifliga, om också något ostyriga kamrater».*

Denna den unge Blanches smak för idrotter och styrka fortlefver hos mannen, diktaren, politikern. Det rent fysiska modet, kroppskraften och smidigheten gör han till karaktersdrag hos nästan alla sina romanhjeltar. Dessutom älskar han ett slags Herkules-typ, menniskor utrustade med jättelika krafter — märk till exempel Stork, Hvita Björnen och Broms** — och till sist realiserar han sin idé i ett nationalförsvar, bygdt ytterst på skolan och barnets fysiska utveckling, der-

* Flickan i Stadsgården.

** Bekanta figurer i romanerna Flickan i Stadsgården, Sonen af Söder och ATord samt Första älskarinnan.

Källa: Project Runeberg ·