Sida 250
11. Revolutionsåret 1848
250 EfiVOLUTIOKSÅEET 1848.
verkare erhållit den föreställningen, att Hartmansdorff ville upphäfva^ icke blott hvarje skydd för de inhemska näringarna, utan äfven den skråordning, hvilken han just försvarat. Ryktena spredo sig genom tidningarnas notiser, främst af Dagligt Allehanda, — utan att dementeras. Följden blef en viss grad af upphetsning och oro, särskildt bland gesäller, arbetare och tjenstehjon. På aftonen den trettonde, då Hartmansdorff reste hem, sprang pöbeln ett långt stycke efter hans vagn och hurrade.
Det är om denna oroliga och upproriska stämning H. J. Trolle-Wachtmeister skrifver i sina minnen: »Näringsfriheten afmålas såsom signalen till handtverksklassens förstörande; den nya gesällagen såsom tyrannisk och vanhedrande för gesällerna. Allt hvad regering och ständer genom dessa lagar och i sammanhang dermed gjort och ämna göra går ut på, heter det, att sätta den arbetande klassen i det hårdaste beroende af dess blodsugare, som är den förmögnare borgarklassen. Genom den fria eller liberala tulltaxan vill man gynna utländingen; de liberala tidningarna besoldas af engelsmännen, hvilkas produkter skola qväfva och förstöra den inhemska industrien, hvaraf naturligen följer, att arbetarne skola svälta ihjäl. För att så mycket säkrare uppnå detta ändamål skall tullen på lifsmedel höjas. Ibland allt detta hänvisa andra klagomål till hvad som nu göres i Paris för arbetarnes bästa. Så vill man ock hafva det här, och derför: reform 1 »Vi sluta ej, förrän vi hafva fått det här som i Paris», yttrade en gesäll till min betjent. I detta kaos utveckla sig symptomerna till två element, för ögonblicket förbundna med hvarandra, nämligen prohibitivsystemet jemte tvillingssystemet skråandan, samt republikanismen. Sinnena bearbetas väldigt af tvänne tidningsblad, som för det lägre folkets beqvämlighet utkomma om söndagarne, nämligen Friskytten och Söndagsbladet.»
Friskylten hade sagt, att despotismen nu var krossad; Söndagsbladet att arbetet hade frigjorts från kapitalet.
Då utgick ett upprop till invånarne i Stockholm att deltaga i en festbankett i La Croix' salong. Måltiden skulle afätas den 18 mars, och sällskapet skulle öfverlägga om ett medel att skaffa rösträtt åt samhällets orepresenterade medborgareklasser. I spetsen för denna fest stod magister C. A. Bagge, hvilken, såsom bekant, var bokhandlare i Stockholm; när inträdeskorten löstes erhöll man det be-
Källa: Project Runeberg ·