August Blanche och hans samtid

BLANCHE OCH REVOLUTIONEN.

257

Först protesterar han mot herr Bagges reformbankett. Denna är icke nog revolutionär, tycker han. Så ger han oss en mer direkt målning af sina känslor. I Gråkappans »Väderleksspåman» hette det under juli: »Herr Blanche säges arbeta på en dram i nitton akter.» Blanche arbetade — men icke på en dram. Han utsände under sjelfva revolutionsåret en roman, och ehuru det är sannolikt, att större delen deraf tillkommit redan fore revolutionens utbrott, måste dock ett och annat i Första Älskarinnan härledas ur det stora revolutionsårets stämningar. Läs blott den egendomlige tiggarens oration i Aspelunda lusthus, der frukosten är serverad och der han låtit gårdens alla underkufvande samlas! »Ack, mina barn» — säger han — »hvad det gläder mitt hjerta att se eder församlade omkring mig! Men skåden icke så snålt på kaffekoppen, ty kaffet är en enerverande dryck, som skulle förstöra edra kroppar, dessa sillens och potatisens kraftfulla verk! Blicken ej heller så rofgirigt på söderns förledande frukter, ty de skulle ruinera edra tänder, dessa den tumstjocka hafrekakans trofasta vapenbröder! Det är endast för edra herrars och husbönders skull, som drufvan pressas och sockerbagaren födes. Hvarför knoten I, mina barn? Veten I ej, att I ären skapade mera för himmelen än för jorden! På jorden skolen I slita den svåra persen för att sedan i himmelen må som perla i gull. Der skall man gifva er till frukost kryddlimpa med sirap uti och till middag hvetebrödsskifvor, doppade i flott, och till afton sjuskinnsgröt med en mark smör per man, och ho kan uppräkna alla de supar, som skola vandra kring laget! Sen derför icke snedt på oss, som bättre äro, utan låten oss behålla jorden, så lofva vi att gifva eder himmelen. — — Ack, de gamla goda tiderna! Förbannelse öfver de franska revolutionerna! Det är de, som ha förstört edra fromma vanor och rena seder!»

Ar icke detta tal en melodi ur den fanfar, hvilken på stormens vinge utslungats öfver verlden? Är det icke en återklang af den larmklocka, som tonat, larmklockan som gick öfver barrikadernas frihetskamp, för att slutligen dö i en skärande dissonans? — —

Marsdagarne efterföljdes af septemberdagarne i Ungern, af oktoberdagarne i Wien, af novemberdagarne i Berlin, hvilka gjorde ett slut på de europeiska folkens frihets-

August Blanche och hans samtid. 17