Sida 266
12. Intryck från Paris
270
INTRYCK FRÅN PARIS.
aldrig skiljas från känslan af vänskap och tillgifvenhet för gamla vänner. Jag är här icke sysslolös. Jag håller på med ett .större arbete, som, enligt min mening åtminstone, bör på en gång blifva roman, resebeskrifning och en historia öfver sista fransyska revolutionen. Få se, hur jag går i land med allt detta, men nog känner jag mig särdeles road och inspirerad deraf, så att jag åtminstone hoppas det bästa af mitt bemödande. Att här är mycket att se och studera kan du väl förstå, och att jag icke underlåter något i den vägen är säkert. Den ljusare delen af dagen sitter jag flitigt vid mitt skrifbord; den mörkare -— dock, det är aldrig mörkt i Paris, tack vare gasen — kastar jag mig in i folkvimlet och slukar ideer och händelser med samma glupskhet, som jag slukar drufvor. Ack, om jag hade din tornvåning så nära, att jag kunde slunga några klasar i din lille sons mun I Republiken står sig, oaktadt alla partiernas försök eller rättare sagdt just till följd af deras försök att omstörta densamma. Dess anhängare ökas för hvarje dag, emedan förtroendet till denna förnuftiga statsform dagligen ökas. Man börjar allmänt finna, att ingenting så mycket skyddar landet för framtida stormar som republiken. Och jag frågar verkligen med LaPresse: Hvad äro fransmännen,
om de ej äro republikaner? — — — — — — —---
Frankrike vill ha en styrelse för godt pris, hvars idé icke allt för mycket skiljer sig från folkets begrepp om dess nya souveraineté, amen!»*
Den roman, som blef frukten af denna vistelse i Paris och hvilken redan på våren 1851 utkom i Sverige, var Sonen af söder ock nord. Der lefver August Blanche med i årets stora händelser. Der byggas barrikader, der sjunges marseljäsen, der får han ropa ut sin fasta tro på republiken. Der ringer han till storms mot kung, adel och prester; der målar han sin vän, sitt ideal, folket. »Folket» —• säger han med Armand till Hvita Björnen — »är inte den råa fysiska styrkan, hvarken den styrka, som mutas af en bit bröd, eller den, som biter i en boja. Folket är den kraft, som beherskar jorden, och mot denna kraft båta hvarken bojor eller tyranner. Det styres derför, att det vill styras, och om det förtryckes och ändå tåligt synes bära
* Mellinska brefvexlingen, Blanche till Mellin den 8 november 1850 (Kungl. Bibliotekets handskrifter).
Källa: Project Runeberg ·