Sida 271
12. Intryck från Paris
DECEMBERDAG ARNE 1851.
271
barrikad, nära tre alnar hög eller af en mans höjd. Det var den första barrikad jag sett med egna ögon.» Uppe pà barrikaden ser han en ung blusman, hvilken han kände till från en restaurant i grannskapet, der den unge hjelten brukade äta middag. Omgifven af en liten skara arbetare frän trakten, svänger han tricoloren mot lanciererna, som närma sig. »Jag har svårt» — skrifver Blanche — »att nu erinra mig min egen sinnesstämning i detta kritiska ögonblick. Men nog tänkte jag bestämdt på Leonidas och hans spartaner, när de uppstälde sig mot Xerxes' öfvermakt.»
Den femte är allt slut — friheten, barrikaderna. Staden var höljd af lik, blodfläckar och tårar. Uppkommen till sitt rum i tredje våningen på qvällen, träffade han ett gladt lag, svenska vänner och punsch. Westerstrand sjöng: »Gråt, fader Berg, och spela, din pipa sorgligt stäm!» Åker-stein och Jolin räckte honom ett glas. Men den qvällen kunde ej fader Berg spela. Blanche hade fått sorg efter sin mördade republik.
Två månader senare var han i Tuilerierna jemte sin vän Jolin och såg den nye kejsaren. Kommen på endast tre alnars afstånd från mannen, sade han till Jolins stora
Martin Christoffer Bergvall.
Källa: Project Runeberg ·