Sida 270
12. Intryck från Paris
270
INTRYCK FRÅN PARIS.
marmorspiseln. Grefven, som hade glömt att insätta sina löständer, hvilka deremot prunkade på ett bord midt i rummet, talade så att Blanche ingenting kunde uppfatta. Häpnaden, som lästes i Blanches blick, väckte honom. Prydnaderna på bordet insattes på sin plats, och leende sade han —■ denna gången begripligt: »När en menniska vid mina år talar utan tand för tunga, blir det tungusiska af. Men det var väl, att min vän kom, så slipper jag skicka. Se här ett kort till presidentens soaré i dag. Det blir stor bal. Säsongen börjar med stora baler öfverallt. Man dansar förtvifladt i Paris, dansar som vanligt på vulkanen.»
Samma dag på aftonen gick han till Elyséepalatset. Der fann han militär, mest unge officerare, löjtnanter och kaptener och en och annan major. »Det var den nya militärdespotismen, som nu gjorde sina första pas.» Dessutom var det öfverflöd på smink och på briljanter, tryffelpastej, champagne, hunger och törst hos gästerna. Förande sin kusin, prinsessan Mathilde Bonaparte, nalkades presidenten, »mannen med de korta benen, den grågula hyn, de halfslutna ögonen, den långa näsan med de lika långt utskjutande mustascherna och den der munnen med sterotyp-leendet, kallt och isande som solglimten en februaridag i norden.» Längre bort upptäckte man den blifvande kejsarinnan, »en ung spanska med ljusrödt hår och svarta blixtrande ögon». Strax efter klockan half tolf uppspeltes en galopp. »Golfvet gungade, murarne skälfde. Jag» — säger Blanche — »kände mig underlig till mods, men anade ej, att det var sabelväldet, som omarmande La Belle France redan dansade bort med henne.»
Följande dag väckes han af ett skrik: »revolution!» Han klär sig och skyndar ut, eldad af atmosfären. Öfverallt möter han militär och bleka ansigten. »Vive la constitution!» klingar det i hans öra.
Så följa Napoleons minnesvärda decemberdagar, hvilka af republiken göra ett nytt kejsardöme. Blanche tager —-såsom åskådare — del i folkets kamp. Öfverstelöjtnant Åkerstein träffar honom i vimlet och omtalar, att man bygger en barrikad vid pörte S:t Denis. »Godt, dit måste jag gå», svarar han med en handtryckning. Så ilar han bort — der ligger barrikaden! »Ändtligen!» —- skrifver han — »Midt i mynningen af en bland de långa och smala gator, som löpa ut i boulevarden, såg jag en
Källa: Project Runeberg ·