Sida 304
14. Folktribunen och diktaren
304
FOLK TRIBUN EN OC1I DIKTAREN'.
fordringar; upphjelpa konkurslagen, upphäfva dödsstraffet, borttaga bysättningstvånget, reformera statskyrkan.
Statskyrkan är för Blanche något helt annat, än den borde vara. Alla möjliga medel användas för att skydda henne — eld, jern, kättarbål, tortyr, musik, måleri, skulptur, arkitektur. Hjelper det? Nej. Och hvarför? frågar han. »Derför att hon sträfvat att bli och verkligen blifvit en politisk korporation, ett verldsligt välde med all dess flärd och hersklystnad, — — blifvit raka motsatsen till hvad hon var ämnad att blifva, nämligen en kyrka, byggd på kärlekens, försakelsens och ödmjukhetens himmelska grunder!» Han klagar öfver dess dogmer, klagar öfver dess former, hvilka äro desamma som för tre hundra år sedan, tunga, stelnade, utan lif och utan värme. Och dock, säger Blanche, är det gudomliga ordet lika väl som allt lefvande rörligt och stadt i utveckling. Det, som blifvit gammalt, efterträdes af ett nytt, ett ungdomligt element, som spirar upp ur det föråldrade, »en ny utveckling af det gudomliga, skönare och härligare än det som varit har». Kyrkan är ej en byggnad, ej en korporation, ej en verldslig makt, ej en stat i staten. Kyrkan är öfverallt, såsom Kristus säger, »der två eller tre äro församlade i mitt namn», ehuru dessa ord icke inträngt i katedralen, utan studsat tillbaka från dess »murade stenmassor, hvilka sträckt sina tornspiror liksom armar mot skyn, snarare för att skjuta himlen ifrån sig, än draga den ned till sig, till den jord, hvars skydd, uppbyggelse och tröst kyrkan alltid borde vara, men sällan om någonsin varit.»
Andakten bör på intet sätt bindas af tid och rum. Arbetet kan i många fall äfven vara en gudstjenst. Tag till exempel landtmannen, der han går ute på åkern. »Med hvarje fåra han plöjer i jorden, med hvarje handfull korn han strör deruti, hvad uttrycker han väl annat än en tro på en gudomlig försyn, på välsignelse från höjden, en tro på arbetets lön? Och detta», säger Blanche, »är en andakt, som växer med broddén, mognar med axet och bergås med skörden in i hans hydda. Jag frågar nu, om icke denna andakt är lika god som den officiella under de murade hvalfven?»
Han klagar öfver presterna, som ofta äro en styggelse, klagar öfver kyrkans och dess bekännares afvoghet nästan
Källa: Project Runeberg ·