Sida 305
14. Folktribunen och diktaren
BLANCHE OCH STATSKYRKAN.
305
mot hvarje form af tolerans och samvetsfrihet. Denna kyrka, säger han, är en vrångbild af den rätta, hvilken egde sin grund ej i hat, men i kärlek. Denna kyrka utdömer sig sjelf, den är fallfärdig, »trots sina stolta torn och tinnar, som synas menniskan så höga, men hvilka den obetydligaste svala kan flyga öfver.» I en af sina efterlemnade anteckningar skref han: »Pour restaurer la religion, il faut condamner 1'église.»
Hvad blir, i enlighet med detta sätt att se, Gud, den evige, och Kristus, gudamenniskan? Blanche eger sin gud ej i templet, men öfverallt. Hans gud lefver i den oändliga naturen, »i många färgers prakt och många solars strålar». Dogmernas verldsherre är »en träsnittsbild», säger han.
Det var äfven August Blanche, som genomdref det beslut på en kyrkostämma i Ladugårdslands församling, att Gud, hvilken man ville afbilda som en gammal man med grått skägg, framstäldes i kyrkan som det allseende ögat.
Likaså gör han Kristus till folkväldets ideal, »den störste socialist», som någonsin har predikat, till »frihetens, jemlikhetens och broderlighetens Gud», som icke har något drag af den officielle Kristus. *
Blanche, som egentligen icke tålde sekterna, tog, detta oaktadt, städse deras försvar lika väl mot den lagstiftande makten, som mot statskyrkan. Till den grad ömmar han för en hvar, som är förföljd, att han i samma stund, frågan gäller en våldshandling, glömmer sina skrupler blott för att kunna hjelpa. Denna hans sympati för de lidande och förföljde gör honom till det oäkta barnets målsman på riksdagen. »Förlorar sedligheten derpå», säger han indignerad, »att oäkta barn taga del i arfvet efter sin far? — Vinner sedligheten derpå, att man tillskapar dessa parias, hvilka börja sin bana med att känna hat mot onaturliga föräldrar och hat emot samhället, som genom lika onaturliga lagar betryggat så beklagansvärda förhållanden?» Samma sympati kommer honom att deltaga i de olyckliga nationernas sorgehymn och frihetsjubel, kommer honom att hänföras af allt stort, skönt och fritt, att hata skrymteriet, dumheten och
* Borgarst. prot. 16 maj 1860; Andra kammarens prot. 20 april och 15 maj 1868; Minnesbilder: Jeanette Stjernström, C. A. Agardh.
August Blanche och hans samtid.
20
Källa: Project Runeberg ·