Sida 329
16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
BLANCHE OCH ITALIEN.
329
hjerta äfven slog för andra och som med sina lyckönskningar följde det pånyttfödda Italiens öde.»*
Så tedde sig saken för August Blanches ögon. Och när, under en fest för Torre-Arsa på Blå porten, den italienske markisen visar sig på balkongen, talande till massorna, som helsa honom med lefverop — då tycker sig Blanche i öfversvallande jubel se de båda folken ansigte mot ansigte. »Det var» — skrifver han — »italienska och svenska folken, som här stodo ansigte^ mot ansigte med hvarandra!»
Allt detta politiska svärmeri är en småsak, jernfördt med August Blanches känslor för Garibaldi. Först var det troligen de romantiska bragderna, hvilka, förskönade genom afståndet och ryktet, skänkte en nästan sagolik gloria åt hans uppträdande. Så var det hans öppna och flärdfria karakter, hans demokratiska blod, hans spartanska enkelhet. Slutligen — och förnämligast — var det hans personlighet, hvilken blef idealet för en stor och sann folkhjelte.
Blanche hade redan förr tecknat en sådan man. Då var hans ideal en svensk bonde, Engelbrekt. Nu gör han Garibaldi i sin enkla röda skjorta icke blott till en man, jemförlig med Engelbrekt, utan ock till ett in-begrepp af alla menskliga dygder. ** I tal, i artiklar, i resebilder och skisser utkastar han porträttet af denna märkliga företeelse, hvilken under Blanches hand formas till en koloss, en jättelik staty, en öfverjordisk bild, en mensklighetens och frihetens och folkens ledstjerna. An ilar Garibaldi »från ena stranden af
* Illustrerad Tidning 1861, N:o 28.
** Blanche betonar äfven, att Engelbrekt är vår Garibaldi. Svenskarne äro »Engelbrekts folk. Också vi hafva haft vår Garibaldi, lika stor och ungefär lika belönad.»
Markis Torre-Arsa.
Källa: Project Runeberg ·