August Blanche och hans samtid

328 [ FOLKPOLITIK, FOLKBEVÄPNING OCH F0LKHJELT.ÅR.

som, sedan sekler bebodt af normandernas afkomlingar, äfven räknar förfäder från skandinaviska halfön. Det är i förlitande derpå, som vi härmedelst våga uppmana våra landsmän att med några kanoner och klingor af vårt goda svenska jern bispringa Garibaldi och hans kämpar i deras ädla och ärofulla kamp för sicilianarne, våra bröder både genom blodets och frihetskänslans band.»

Uppropets formulering påminner oss om Blanche. Och Blanche var i sjelfva verket en af rörelsens ledare. Här såg han något annat än diplomaternas politik. Här såg han ett fritt folk förena sig med ett annat. Här vexlades noter, ömsesidiga skrifvelser,' icke mellan furstarnes kabinett och ministrar, utan mellan folken och folkens representanter.

Än var det ett löfte om ömsesidiga understöd. Italiens nationalförbund skref i en adress: »Om italienarne en gång komma att utgöra en enda nation, skola de söka att återgälda sin tacksamhetsskuld till den ädla svenska nationen. Glömmen icke, att mer än monarkerna måste folken sins emellan vara solidariskt förenade.» Dessa ord uppfattades af Blanche som en traktat, afslutad mellan två folk, Sveriges och Italiens. Måtte ej våra ättlingar glömma Italiens löfte! säger han i en upprörd och inspirerad ton. »Hvad folken lofva, hålla de, om de lemnas åt sig sjelfva. Sådana löften hafva goda gerningars egenskap; de lefva i alla tider med oförsvagad kraft.»* Och när Italiens sändebud, markisen Torre-Arsa, anländer till Sverige 1861, föreställer sig Blanche, att denna hans ambassad är Italiens och dess folks bekräftelse på traktaten. »Handslaget» — skrifver han —- »är redan gifvet mellan den nordiska halfön och den södra; handtaget skall, när det gäller, icke heller uteblifva.»

Än var det en förbindelse af fredligare natur, en utan furstar och diplomater vunnen seger, en hos Europa och dess nationer gjord eröfring, innefattande kunskapen om ett svenskt land och folk, kärleken och beundran för detta folks sinnelag och öfverallt i verlden fosterbröder och vänner. Tack vare adresserna från borgarståndet och bönderna — »dessa adresser, som åstadkommo så många förnäma axelryckningar på Riddarhuset och i presteståndet — Riddarhusets lycklige imitatör — fick Italiens folk veta, att långt deruppe bland varg och björn fanns ett bildadt, frisinnadt folk, hvars

* Borgarst. prot. 4 jan. 1860.