Sida 327
16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
SVEBIGE OCH ITALIEN.
327
svenskar och italienare. »Intet folk» — säger Lallerstedt — »kan bättre förstå Italien än det svenska. Det har aldrig legat under främmande förtryck, och det har sjelf gifvit sig den dynasti, det eger. Ingen dynasti kan bättre förstå Italiens än vår; den har genom folkets fria val uppstigit på tronen.»
Motionen helsades med förtjusning af borgarne. Blanche höll ett lågande och anslående tal, förordande protesten mot hvarje främmande intrång i Italiens och dess fria folks sjelf-bestämmelserätt. När motionen kort derefter upplästes hos bönderna, reste sig hela flocken såsom en enda man och instämde i förslaget utan ett ord till motstånd; och den 4 januari 1860 föredrogs af Lallerstedt en adress från Italien, skrifven af Società nazionale italiana och innehållande ett varmt tack för svenskarnes sympatier.*
Då Sardiniens sändebud, markis Migliorati, anlände till Sverige, helsades han med jubel. I Helsingborg, i Göteborg, i Örebro var det fester, sång, hurrarop, tal, deputationer, och Helsingborgs invånare fingo såsom bevis på italienarnes tacksamhet för Miglioratis hyllning mottaga en kallelse från Italiens nationalförbund att inträda i förbundet såsom hedersledamöter.
På våren 1860 kommo ytterligare budskap. Då bröt Sicilien tyranniets fjettrar; då började Neapel resa sig mot »kung Bomba»; då flög befriaren Garibaldis namn kring jorden. »Garibaldi är Italiens nationelle hjelte», hette det. Ryktena om hans bragder växte med hvarje dag. Ständigt var det segrar, hjeltedåd, triumfer. Drömmarne om en ny vår för folken vaknade.
Svenskarne blefvo gripna af samma lifliga känslosvall. Italiens nationalförbund visste äfven att bruka det. Snart kommo adresser, stälda till Sveriges folk och anhållande om hjelp till ammunition och vapen. Följden blef ett braskande och pompöst upprop, undertecknadt af Blanche och tjuguett andra namn, och talrika subskriptionslistor sändes omkring i landet. Uppropet appellerade till det fria folkets medkänsla; dessutom slog det an ännu en sträng: blodslandet. »Sveriges folk» — hette det — »kan icke vara likgiltigt för något folk, som strider för sin frihet, och allra minst för Sicilien,
* Lallerstedts motion väckte uppseende äfven på andra håll. Indépendance Beige skref: »Om öfriga vid kongressen representerade konstitutionella stater följde efterdömet af dylika meningsyttringar, så skulle den italienska frihetens sak deri finna ett mäktigt stöd.»
Källa: Project Runeberg ·