Sida 331
16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
GARIBALDI.
331
del nöjer han sig med nägra trän på Caprera, dem han sjelf med egen hand planterat.»*
Och denna bild, »stor genom sina bragder och sin dygd», söker man draga ned från dess piedestal, ned i djupet I Men, säger Blanche, detta har icke lyckats; »det är, som om den vid hvarje störtsjö af skum och fradga allt högre reste sig, ett fyrtorn lik, till ljus och ledning för dem, som kämpa mot mörkret och stormen. Det är lyckligt att ha fått lefva i den tid, då denna klara eld tändes; det är trösterikt att veta, att den aldrig kan släckas ut. Det är ett skäl mer att icke förtvifla om rättvisans och sanningens seger.»**
Midt under denna hänförelse för hjelten, dessa drömmar träffades man af underrättelsen om dådet vid Aspro-monte. Garibaldi kastad i fängelse, Garibaldi sårad 1 Nu måste en adress afsändas till Italien. Blanche, L. J. Hierta, August Sohlman med flere utfärdade en inbjudning till ett möte på Börsen. August Blanche uppträdde med en vältalig oration, då och då afbruten af applåder och bifallsrop. »Det är något», sade han, »som i denna stund lika lifligt framstår på allas läppar och i allas blick, och det är ett namn, men namnet är Garibaldi.» Redan nu började ett frenetiskt jubel, hvilket med hvarje sats, nästan med hvarje ord växte och blef ett sorl, en stark storm, en orkan, och när Blanche kom till slutscenen: Garibaldi vid Aspromonte, och förklarade, »att den, som i spetsen för trupper, färdiga till strid, kan, när kulorna hvina omkring honom och under det han sjelf blöder ur tvenne sår, likväl ropa till de sina: 'Skjuten icke, spillen ej bröders blodl' — han står högt, högre än Aspro-montes höjder, högre än jorden, han står nära Gud!» — då väckte denna högpoetiska bild återsvar, blickarna voro fuktiga, ingen kunde beherska sig. Blanche sjelf kunde endast med svårighet tala. »Må detta ädla hjerta, innan det upphör att slå, denna rena blick, innan den slocknar, få erfara, att det äfven inom denna aflägsna vrå af verlden finnes ett folk, som af hela sin själ deltager i hans öde! — — —» sade hàn. »Må Italiens och tidehvarfvets hjelte förnimma, att vi göra honom rättvisa, samma rättvisa, som en gång skall komma, då han icke längre finnes till! Jag förmår ej säga mera. Ämnet öfverväldigar mig!» Här måste han afbryta,
* Talet på Garibaldifesten.
** Aug. Blanche: En Garibaldis fältkamrat.
Källa: Project Runeberg ·