August Blanche och hans samtid

332 [ FOLKPOLITIK, FOLKBEVÄPNING OCH F0LKHJELT.ÅR.

ur stånd att fortsätta. Rörelsen blef så häftig, att rösten darrade. Blanche kunde icke styra sig, tårarna bröto fram, och hela auditoriet skakades af hans känslosvall.

Adressen afsändes i september till Garibaldi, och redan i oktober skickade han ett svar. Skrifvelsen, som var stäld ej till Sveriges, men till Stockholms folk, innehöll dessa märkliga och fredsälskande ord: »Svärdet är en förbrytelse, liksom dödsstraffet är ett missbruk och eröfringen en oförrätt. Låtom oss göra kriget till en anakronism och arbetet till en hymn, uppstämd till den Eviges lof. När kanonerna blifvit förvandlade till produktiva maskiner, då skall den råa styrkan återvända till de mörka djup, hvarifrån hon utgått till mensklighetens olycka, och lycksalighetens gryning skall tända ett ljus på horisonten, för att sedan med sina strålar öfvergjuta en hel verld.»

Efter att hafva skänkt sina italienare friheten, efter ätt hafva löst dem ur tyranniets bojor uppstämmer Garibaldi en hymn till verldsfreden, utdömande kriget, dödsstraffet och eröfringen. Dessa ord afsatte sig i August Blanches sinne, verkande som ett friskt och ljumt majregn på hans ideer. Dessa ord innehöllo ett program, som han gillade. Längre fram skref han dem på sin egen frihetsfana.

Äfven på ett annat fält spårar man Garibaldi — nämligen i det utslag af nationell entusiasm, hvilket gjorde sig gällande i den nya försvarsrörelsen. Tack vare de danska och italienska fejderna, tack vare Krimkriget och Italiens frihetskamp började man att tänka på sitt försvars ordnande. Tanken koncentrerade sig allt mer kring ett nationalförsvar, bygdt på hvarje medborgares uppfostran till soldat. 1859 lästes i en artikelföljd i Göteborgs Handelstidning, skrifven af Viktor Rydberg: Hum kan Sverige bevara sin sjelfständighet? att svaret på denna fråga helt och hållet berodde af vår ungdoms militära och rent fysiska uppfostran.

Blanche kände sig i hög grad lifvad af denna tanke, hvilken gjorde en enda stor krigshär af folket. Blanche undrade högt i Illustrerad Tidning, om riksdagen skulle tänka på vårt försvars ordnande eller »förbise nödvändigheten af dess grundande på en allmän folkbeväpning». Och när Rosenqvist af Åkerhult i riksdagen motionerade om att införa vapenöfningar i statens skolor, helsades hans motion med glädje af August Blanche.