Sida 334
16. Folkpolitik, folkbeväpning och folkhjeltar
334 FOLKPOLITI K, FOLKBEVÄPNING OCH FOLKHJELTAB.
Blanche sina åsigter i ämnet. Idén, sade han, var för stor att icke segra. Folket, utbildadt till en här, vore okufligt. »En stående armé, en gång grundligt slagen, blir liggande, då deremot ett folk, om ock besegradt, kan resa sig — resa sig liksom u'r jorden med mångdubblad styrka, vid åsynen af de olyckor, som hota fädernas torfva, och eldas af den känsla, som kräfver hämd för anförvandters och medborgares spilda blod.--En folkbeväpning^ väl ordnad och förståndigt ledd, se der den enda befästning vi behöfva. Fosterlandets söner led vid led, sida vid sida, se der den bästa ringmuren kring stad och landl»
Äfven här framträder icke statsmannen, utan skalden. Här mötte August Blanche åter en stor uppgift. Här gälde det en ny och rik eröfring åt folket. Nyligen hade samma folk uppträdt som diplomat, egenmäktigt utbytande löften med ett annat folk, gifvande och mottagande broderliga helsningar. Nu skulle han få se det, vapenöfvadt och fritt, alldeles som i Engelbrekts och folkhjeltarnes tider. Folket skulle sålunda bli sin egen krigshär. Den stående armén, konungamaktens värn, folkväldets och frihetens sekelgamle fiende, komme att lemna rum för en Garibaldis friskaror. Lägg slutligen bärtill den allra innersta grundtanken, hoppet att genom folkhären och arméns afskaffande vinna en »på spetsar af slipadt stål serverad» fred — och vi ega den storslagna och poetiska hjeltedikt, hvilken August Blanche gjorde af folkbeväpningen.
Derför kunde han röras ända till tårar vid tanken på de uppoffringar, som gjordes af den fattige arbetaren icke endast af tid, men främst kanske af penningar. Derför var han öfvertygad om det riktiga i sin uppfattning, då han vid ett möte i La Croix' salong yttrade till de der varande skarpskyttekompanierna: »Ack, mina herrar, jag ser ingen splittring mer, jag tror endast på enighet, och i denna tro helsar jag i eder den första blomman af det unga Sveriges uppvaknade kraft I» Derför kunde han skrifva i sin Illustrerad Tidning den 6 april 1861, att den af Stockholms skarpskytteförenings styrelse i Posttidningen offentliggjorda teckning af dess verksamhet vore ett dokument i fosterlandets historia. »Det skall i alla tider gälla såsom en historisk urkund af djup och helig betydelse.»
Börsmötet var besökt af en animerad allmänhet. »Näppeligen», skrifver Aftonbladet, »torde tillförene något möte af
Källa: Project Runeberg ·