Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 347
Originalsida 347
Originalsida 346
Originalsida 347
346–347

Sida 347

17. Den polska rörelsen och den italienska resan

BLANCHE OCH HJELTEKONUNGEN. 347

Hvad egde nu allt detta för ett inflytande på Blanche ? Han greps och rycktes med af rörelsen och idén; han, frihetshjelten, böjde sig för despoten. Väl hade han sagt i mars 1859 på halfsekelsjubileet i La Croix' salong: »Det är öfver enväldets fall vi triumfera, detta envälde, som, när det med ena handen gaf oss Narva, gaf oss Pultava med den andra», men nu såg han konungen i ett starkt poetiskt ljus, och eldad af samma känslor som den krets, hvari han rörde sig, gjorde han Karl XII till en typisk idealbild. Hjelten — skrifver han — »som stupar för ödet, upphör icke att vara hjelte för det». Karl var despot, men det hörde till tiden, och »hans bild framstår så godt som ensam genom sin gudsfruktan och sina seders renhet, och visst är, att den glans, som omstrålade hans namn, äfven kom hans land till godo. — — Dertill kommer den verldsidé, han kämpade för, som var barbariets utestängande från Europa. Det var den europeiska civilisationens sak, han förde, och den skyddsmur han under sin tid bygde på, på den bygger man ju än i dag, nämligen upprättandet af det olyckliga Polen såsom det enda säkra värnet mot österns vilda horder. Han såg då, denne konung, trots den ungdomliga segeryran, långt in i kommande tider; det låg då vid krigarens svärd äfven statsmannens tanke.»*

Denna karakteristik medtager ett nytt drag, hjeltekonungen önskan att restaurera Polen. Sålunda kompletterad eger den nästan allt, som Blanche kunde begära för att glömma hans despotism. För Blanche hade redan tidigt Polen blifvit en makt. Dess namn klingade för hans öra som en sirensång. Och efter hvarje ny revolution, hvarje resning dallrade denna sång starkare i hans själ.

I slutet af februari 1861 firade polackarne en sorge-gudstjenst i Warschau på årsdagen af den minnesvärda slagt-ningen vid Grochow. Polackarne hade tågat med sitt banér genom staden; slutscenen blef som vanligt blodbad och arresteringar, och efter denna resning jäste det till den grad, att tidningarne förklarade: »Dagens brännande fråga, den polska, hotar att bli ett af de problem, som skaka Europa».

Blanche hade vid denna tid sinnet ännu öfverfullt af kärleken till Italien, Garibaldi och skarpskyttarne. Polen

* Illustr. Tidn. 1862, N:o 28.

Källa: Project Runeberg ·