Sida 359
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
DEN POLSKA EXPEDITIONEN. 359
Den 30 mars 1863 ankom till Malmö ett engelskt ångfartyg, medförande polackar, fransmän och ungrare, hvilka voro stadda på expedition till Polen. Fartyget hade utrustats i London af Bakunin, leddes af Lapinsky, som hade kämpat i Krimkriget, samt af en polsk revolutionär, Demontowicz, hvilken var nationalregerin-gens i Polen kommissarie.* Den engelska besättningen rymde i Köpenhamn, hvarest man för att slippa sina ovälkomne gäster intalade cheferna, att Sverige skulle hjelpa dem, blott de ville visa sig på ett svenskt område. Efter att hafva skaffat sig en ny dansk besättning, lydde den lilla skaran och reste öfver till Malmö. Der blefvo de mottagna af befolkningen med jubel. Ropen »lefve Polen!» klingade öfverallt, och cheferna uppvaktades med sång och Björneborgsmarschen. En af dessa chefer, den ofvannämde Bakunin, hvilken hade stött till expeditionen i Helsingborg, uppträdde och tackade i ett varmt tal för hyllningen. »Polackarne» — sade han — »kämpa icke blott för sin egen frihet, utan för alla folk, som lida genom den moskovitiske czarens förtryck. Dessa folk måste ingå ett förbund för att tillintetgöra denne dödsfiende. I ären vår främsta, vår naturligaste bundför-vandt, och vi räkna på er, svenskar, ty vi veta, att vid åsynen af Polens lidanden, olyckor och ansträngningar kan ingenting hålla edra hjertans verop tillbaka, och vi veta, att edra handlingar icke skola stå edra ord efter. Lefve Sverige 1»
Folket inqvarterades i staden, tiden gick, och de lättrörde polackarne drömde om sina bragder. »Hur ofta» —
* Demontowicz dog såsom vinhandlare i Stockholm år 1876.
Josef Demontowicz.
Källa: Project Runeberg ·