Sida 361
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
BAE.UNIN I SVEKIGE.
361
I början af oktober for Bakunin till södern. Dit följde honom Blanche några få månader senare.
Först och främst inverkade han dock, som sagdt är, på August Blanches rysshat och politik gent emot Danmark. Ryssland blir nämligen efter denna tid för Blanche icke endast en farlig och oroande granne, icke endast det arma Polens bödel och tyrann, utan äfven en Molok, som uppslukar Europa. »Folk efter folk har det ryckt ur civilisationens famn och fastkedjat vid sig», säger han. »Också tänka vi oss Ryssland såsom en enda ofantlig fästning med Svarta hafvet och Ustersjön till löpgraf-var och med 60 millioner lifstidsfångar inom sina murar. Den är hemsk, denna seklers natt, detta djupa mörker — — och hvarför allt detta? Hvarför, om ej för att uppställa en statsidé af jern, ett moloksystem, som rullar fram, krossande under sina hjul hela generationer!» —-
Så växte Bakunin för diktarens fantasi till mensklighetens och frihetens riddare och martyr. Blanche sökte äfven värna honom mot det misstroende, de angrepp, hvilka fingo sitt uttryck i onda rykten och pressen, der, såsom Bakunin sjelf sade, man ville göra honom till »ett slags Herostrat och revolutionär kannibal, som ej tänkte på något annat än mordbrand och blodblad».*
August Blanche ansåg, att angreppen voro ovärdiga, att de voro en kränkning af gästfrihetens lag, och i maj skrifver han i sin tidning följande: »Också har oviljan, mot
* Bakunin afvisar dessa anfall i artiklar i Aftonbladet. Han frågar: om jag nu vore en dylik kannibal, hvad ondt skulle jag väl kunna göra i Sverige, detta lugna, lyckliga och fria land! Här »blefve den, som ville ställa till en revolutionär propaganda, ej annat än en dåraktig narr, som af det allmänna åtlöjet ofelbart skulle krossas.»
Mikael Bakunin.
Källa: Project Runeberg ·