Tillbaka Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 362
Originalsida 362
Originalsida 362
Originalsida 363
362–363

Sida 362

17. Den polska rörelsen och den italienska resan

362 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.

ett sådant förfarande blifvit så allmän, att derest denna förföljelse skulle mot all förmodan medföra några menliga följder för honom, som varit föremålet, så blefve det icke han, utan förföljarne sjelfva som skulle få skäl att darra.»

August Blanche följde honom till festen i Vesterås, der man under jubelrop förde honom till Berget och med tal, sång och skålar prisade hans martyrium. Nybom var viss om, att kabinettens diplomati snart komme att dö och efterträdas af folkens; han tyckte sig redan höra »de förebådande ljuden af denna diplomatis verksamhet i de döfva klämtslagen af denna Kolokol (= Klockan, Herzens tidning, der Ba-kunin var medarbetare), som kallar folken till en verldsdom, själaringningen öfver obotfärdige czarer, ottesångsringningen till de förslafvade folkens stora påskdag.» Bakunin helsade han som frihetens missionär:

»Välkommen till oss och vår fädernejord, du romarande, som frihetens ord, en flammande säd, kring dig sårl Vi älska dig alla, ty du är oss dyr, du guds missionär, du ryske martyr, som mot målet offrande går!>

I Stockholm samlades omkring 200 personer den 28 maj till en bankett på Fenix. Meningen var att fira dels Bakunin, dels asylrätten, hvilken hade gjort Sverige till en fristad för flyktingen. Festen var tillika ett slags protest mot regeringen, hvilken, såsom man trodde, genom en af sina ledamöter ingifvit både Posttidningen och Dagbladet artiklar, afseende att förbereda allmänhetens sinnen i händelse af Bakunins eventuella utvisning.* Alla de liberale upprördes af harm, och Blanche skref, kort före banketten, i sin tidning en lågande protest mot höga vederbörandes åtgärd. »Pas trop de zéle, Monsieur le ministre, pas trop de zéle (Talley-rand)» — bär artikeln till öfverskrift. Illdådet mot Bakunin skildras och kommenteras, och så vänder sig Blanche mot

* Författaren ansågs allmänt vara statsrådet Bredberg. Nu omtalar emellertid L. De Geer i sina Minnen, att han skrifvit artikeln i Posttidningen. Den innehöll — säger han —- »en historisk framställning af Bakunins antecedentia och hans uttalade kommunistiska åsigter». De Geer tyckte, att Bakunin »såg ut som den värste bandit».

Källa: Project Runeberg ·