Sida 366
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
366 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.
krets. Aldrig skulle han glömma, hvad han var skyldig fosterbygden.
Efter detta tal bar man honom kring salen, under det att orkestern spelade Björneborgsmarschen. Uddman och Jolin framsade dialoger, sånger uppstämdes af teatrarnas artister, och Hedberg deklamerade ett poem i glad ton:
»Dig har det helt visst liksom vikingen gått; du nog af bestyr och befattningar fått; du längtar ifrån komitéer och utskott i stort och i smått!»
Kort efter denna fest för August Blanche och hans Romfärd lemnade han Stockholm och afreste till Marseille. Vinterkölden var stark och gjorde resan från Marseille till Neapel öfver Medelhafvet allt annat än angenäm. Den 19 januari 1864 skrifver han till Carléns och omtalar sina äfventyr. »För att» — säger han — »så fort som möjligt komma till varmare land — ty kölden förföljde mig öfverallt — for jag icke till Paris, utan raka vägen till / Marseille, hvarifrån jag tog plats på en ångbåt, som gör turer mellan denna stad och åtskilliga af Italiens kuststäder och slutligen hamnar vid Neapel. Det var mycket att se och begrunda under denna färd, men kölden forfor att vara bitande, hvilket är så mycket svårare på ställen, der det icke finns ens en tillstymmelse till kamin. Sista natten af min resa och just på vägen till Neapel rasade på Medelhafvet en den mest förfärliga storm, och det var på ett hår när, att vår ångbåt, något för svag för ett så stort farvatten, försvunnit för alltid i det våta djupet. Kaptenen var sjelf förtviflad och, hvad som föreföll än dystrare, han kunde ej dölja sin förtviflan. Jag, den ende som ej var sjösjuk och hela natten satt på däck i min pels och fotpåse, väntade hvart ögonblick på den sista katastrofen och med fullkomlig resignation — jag försäkrar det. Den naturliga döden i all ära, men merendels är den en rådbråkningsprocess, som kan fördystra minnet äfven af det angenämaste lif, då deremot en död af våda
— men det hör nu icke hit, sedan jag väl kommit i land.
— — Jag har, sedan jag lemnade den varma säng, som min vän Grenander i Sköfde bäddade åt mig i sin egen sängkammare, icke legat afklädd en enda natt förrän den nyss förflutna, då det lyckades mig finna ett någorlunda
Källa: Project Runeberg ·