Sida 373
18. Blanche och representationsfrågan
PRESSEN OCH REFORMEN.
378
memorialerna och nya klädesplaggen i kappsäcken och begen er, uthvilade och nöjda, hem till kära mor igen från toddy-glaset och pipan — cigarren ville jag säga — samt räknen efter, hur många champagnekorkar sprungit för er enda 'röst', som här hemma, på tinget eller sockenstämman, betyder så litet och knappt betalas med en sup sexgradigt.»
Slutligen föreslår den skämtsamma lilla tidningen, att svenskarne skola erbjuda diktaturen åt en herskare, hvilken på en fem eller möjligen tio år kunde vara villig att sköta deras affärer. Eller måhända borde vi hos en mäktigare granne anhålla om en plats som provins eller lydrike!
Såsom vi hafva sett i ett föregående kapitel ökades det politiska intresset och lifvet tack vara den utvidgade valrätten till borgarståndet. Nu gälde det derför att vara påpasslig och vaksam; ögonblicket var godt, reformvännerna sågo det; Blanche var den mest entusiastiske af alla. Han skref på nyåret 1859 i Illustrerad Tidning en uppiggande artikel, rörande sig kring frågan: »När blir Sverige en gång moget?» Sverige hade frihetsanor långt borta från hedenhös; Sverige hade afskakat både in- och utländskt ok; Sverige hade redt sig till och med utan konungar i Engelbrekts och Sturarnes »ärofulla tid»; Sverige hade räckt till både för sin och Tysklands frihet under det stora trettioåriga krigets dagar, och allt detta oaktadt skulle ej samma Sverige vara moget för något så enkelt, som den personliga rösträtten! »Sverige är ännu en kart, hängande på tidens träd, envist grön och hård trots så många seklers sol, pröfningar och strider! — Så tro åtminstone vår regering och vår konungsliga byråkrati. När blir då Sverige, detta land af idel omyndige och öfvermagar, en gång moget? Detta är verkligen svårt att bestämdt säga, men det synes nästan, som behöfdes det någon större verldsh ändelse, för att äfven vårt land måtte kunna uppnå sin myndighetsålder, till exempel någon större hvälfning — liknande den af år 1814, då Norge passade på, eller den af 1848, då Danmark passade på. Kanske gäller det blott att passa på, när rätter tid är inne, och då vore det väl bra dumt att inte göra det.»
Uttrycket passa på är just en lösen för reformvännerna. Alla möjliga tillfällen brukade de för saken, alla möjliga rörelser inom Sverige och i utlandet.
Först riktas slaget mot salig Boström och hans stats-lära, ståndsrepresentationens vetenskapliga grund. Boström
Källa: Project Runeberg ·