Sida 374
18. Blanche och representationsfrågan
374 BLANCHE OCH REPRESENTATIONSFRÅGAN.
anklagas för att angripa och underminera alla de i ståndsförfattningen liggande principer, hvilka kunde skapa en mera fri utveckling. Boströms ideal är en ståndsrepresentation. Ståndsförfattningen, säger han, är den enda förnuftiga. En omedelbar folkrepresentation vore absurd.
Så väcker man sinnena genom fosterländska fester. Redan i januari 1859 skrifver Blanche i sin tidning om ett stundande riksjubileum. Den 13 mars hade ett halft sekel gått, sedan Gustaf IV Adolf afsattes i Stockholm. Dagen var en inledning till en ny tid för folket, till en friare konstitution, en ljusare æra. Blanche ville derför, att dagen skulle firas rundtom i hela landet såsom en nationalfest. »Men för att denna nationalfest» — skrifver han — »skall såsom sådan erhålla sin fulla betydelse, är det af vigt, att den utgår från folket sjelft och icke från den vanliga be-ställsamheten och fjesket som, ifall de bära någon sköld, måhända kunna hafva något annat uti den, än hvad folket vid det tillfället enkom önskar och vill.»
Saken väckte anklang, främst hos de liberale, medan deremot åtskilliga personer af en annan färg icke voro belåtna med en ny revolutionsfest. Ty såsom en sådan betraktades den af Blanche. Han tolkade festen som ett frihetens jubileum öfver våldets och despotismens herravälde i Sverige, mindre som ett firande af den nya konstitutionen, hvilken ju inneslöt den förhatliga ståndsprincipen.
Efter att hafva samlat sig i angränsande rum intågade deltagarne i La Croix' salong den 13 mars klockan tre qvart till 8, under det att musiken uppspelade en festmarsch. Landshöfdingen Montgomery var ålderspresident. Efter honom följde 1809 års män, Adlersparres och Adlercreutz' söner och grefve Anckarsvärd. * På läktaren sutto damer i glänsande toaletter; i fonden öfver tribunen var en större transparang med orden: »Den 13 mars 1809», omgifven af svenska, norska och danska fanor. Montgomery talade, hedersgästerna talade, Anckarsvärd framförde sin tacksägelse för hyllningen, och »hvarje blick» — säger Blanche — »riktades under den djupaste rörelse och vördnad på
* De inbjudne 1809 års män voro: grefve K. H. Anckarsvärd, generaladjutanten Aug. Anckarsvärd, major von Matérn, öfverstelöjtnant Törnebladh, assessor Carlqvist, öfversten baron Adlercreutz, grefve C. A. Adlersparre (Albano) och kapten G. Adlersparre.
Källa: Project Runeberg ·