Tillbaka Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 388
Originalsida 388
Originalsida 388
Originalsida 389
388–389

Sida 388

19. Året 1865

388

ÅRET 1865.

till sitt förfogande till förekommande och beifrande af brott. Det är derför af stor vigt att i fall, der lagarna blifvit åsidosatta och den allmänna säkerheten störd af några bland dem, som skola vara ordningens, lagarnas och den allmänna säkerhetens väktare, det icke visar sig, att sådant får oanmärkt och obeifradt passera.»

Justitiekanslern anstälde äfven åtal mot Wallenberg, dock utan att oviljan öfver rättskränkningen lade sig. En skriftställare Göthberg utsände en broschyr: »Wallenberg, mars-orolighetsblad 1864—1865, N:o i». Skriften åtalades af herr justitiestatsministern. Göthberg utgaf en upplaga n:o två, och den 5 och 6 mars 1865 firade en mängd folk, mest gesäller och pojkar, årsdagen af den Wallenbergska striden med ett upplopp. De skreko, de hojtade och inslogo några fönster; de stormade vaktkontor, sårade polismän och måste slutligen skingras genom hästgardets chocer.

Samtidigt inträffade den stora Holmska krachen, hvilken, som bekant, ruinerade en mängd småfolk. Vidare talades om en tjensteman i Stockholm, hvilken i egenskap af ombud för en bank visat sig vara oredlig, dock utan att lagforas. Slutligen blef den stora massans rättskänsla kränkt tack vare ett på den tiden mycket beryktadt mål, åtalet mot en statens lokomotivförare Riex, hvilken man hade anklagat såsom orsak till en sammanstötning mellan tvenne tåg vid Sandsjö på södra stambanan. Rättegång inleddes mot Riex, som häktades. Förmännen sköto skulden på den underordnade tjenstemännen, hvilken ej hade gjort annat än lydt deras ordres.* Förmännen ville rädda sitt eget skinn, sade man, och den intrasslade rättegången, som varade i månader, bildade. en i högsta grad märkvärdig historia. Här gjorde man allt för att söka fälla en oskyldig, under det att de ofvannämde högre stälde brottslingarne, stadsmäklaren Holm och tjenstemannen-ombudet, icke ens vidrördes af ett rättvisans finger. Ja, man var till och med djerf nog att neka den anklagades kamrater, öfrige lokomotivförare, hvilka blifvit inkallade som vittnen, permission. Härtill kom slutligen, att polismästaren Wallenberg, oaktadt justitiekanslerns åtal, gick fri.

* Förmännen, hvilka af Aftonbladet angifvas såsom skyldige, voro: trafikintendenten Frykholm, stationsinspektoren Bergman och stationsmästaren Knochenhauer.

Källa: Project Runeberg ·