Sida 389
19. Året 1865
»SAMHÄLLET SJUKT.»
389
Allmänheten var kränkt, specielt de liberale, mest August Blanche, folkvännen och folktribunen. Han såg i alla dessa tilldragelser ett brott — mot lagen, mot folket, mot rättskänslan i allmänhet — och så skref han i Aftonbladet 1865 den 29 mars en artikel, »Samhället sjukt», hvilken i viss mån siade om en omstörtning. *
Först och främst angriper han polismästaren Wallenberg, hvilken hade erhållit en orden för sitt hjeltemod. »Folket» — säger han — »har svårt att fatta hur en tjensteman, hvilken genom att sätta eget godtycke i stället för gällande lag under halfannan vecka gjort hufvudstaden till tummelplats för ett tygellöst käppvälde och våldfört den personliga säkerheten för nära 130,000 menniskor — hur, säga vi, en sådan tjensteman ännu efter ett helt år kan sitta qvar vid ett embete, för hvilket han långt före detta visat sig sakna hvarje erforderlig egenskap.»
Lagarna äro sålunda icke till för högre embetsmän. »Lagarna äro spindelnät», säger en engelsk författare, »som fånga de små flugorna, men sprängas sönder af getingar och bromsar.» Blott när det gäller nedåt äro de mycket snabba. Då hugga de in på arbetare och småfolk. När vederbörande i mars månad 1864 öfverföllo med hugg och slag hufvudstadens befolkning, då hade ett motstånd — säger
* Blanche hade redan förut tagit till ordet i en liknande fråga. Den 2 juni 1860 skref han i Illustrerad Tid?iing en artikel, »Något om jemlikhet inför lagen», der han, med anledning af ett par då nyligen timade händelser, yttrade sig ganska skarpt om myndigheternas partiska förfarande. Några gesäller hade en qväll öfverfallit och misshandlat personer, som de mött. De häktades och fingo i månader vänta på sin dom, inspärrade i fängelsecellen. Några gardesofficerare gjorde sig skyldiga till samma brott. De »antastade och slogo fredligt folk, som icke gjort dem det ringaste emot, ryckte sjalar af qvinnor, förföljde ända in i åkdonet dem, som dit blifvit burna sanslösa» genom våldsverkarnes angrepp — men dessa officerare häktades icke, ransakningen bedrefs ytterst slappt m. m. »De hafva således icke orätt» — säger Blanche — »de som påstå, att lagarna, skoningslösa mot obildade och obemedlade förbrytare, ofta äro uddlösa mot bildade och bemedlade. Eller skulle kanske bildningen och förmögenheten förminska en handlings straffbarhet f I vår tanke ökas den derigenom i dubbelt mått. Man känner sederna, men hånar dem derför, att man innehar en bättre samhällsställning. Man känner lagarna, men trotsar dem derför, att man kan försona dem med penningar. — — Man utgjuter sin nästas blod och betalar det kanske mera ogeneradt, än man liqviderar den champagne man druckit.»
Källa: Project Runeberg ·