August Blanche och hans samtid

»SAMHÄLLET SJUKT.»

391

Härigenom antager denna lågande artikel icke blott Karakteren af en fäktning för de små, för folket ocb likheten inför allmän lag och rätt, för oväld, sanning, frihet, humanitet, utan den blir ett hot, en utmaning, en trumpetstöt, ett nytt agitationsmedel för den gamla representationsfrågan.

Sedd i detta ljus kommer den till sin rätt och torde kunna förklara den upphetsning, som följde. Man sade, att det var lättsinnigt att pä grunder, som här anförts, stämpla hela samhället nära nog såsom obotligt. Allehanda berättade, att Aftonbladet var sjukt, kallade dess artikel både galen och skandalös och undrade, om den tillkommit för att höja bladets aktier, hvilka under en tid oroande fallit. »Man måste morska upp sig» — hette det — »man visar tänderna. Kanske skall man på denna väg kunna upphinna en medtäflare, som sprungit en förbi på skandalens prenumerationsstege. — — Andamålet helgar medlen.»

Blanche kunde icke hejdas af sina motståndares skrik. Tvärtom fasthåller han de åsigter, han förfäktat; ja, den 7 april utvecklar han dem närmare i en uppsats, hvilken han publicerar i Aftonbladet. Der säger han, att »rättvisan ilar i dälderna med lejonets snabbhet, men skrider på höjderna med snäckans gång. Det är hvad vi klaga öfver och skola klaga, så länge vi ha en röst för vär känsla och en penna för vår hand.» Är folket icke förtjent af mera aktning, mera undseende? Måste man kallas låg, derför att man är arbetare? Nej — svarar han — »finnes det någon lägre klass, så är det den, som bildas af lättjan och veklig-heten». I Amerika är den grofva handen lika god som den fina. Hos oss i Europa äro de tvenne fiender. Hos oss gäller det hvad man är och hvad man har, icke hvad man kan, uträttar eller duger till! Och dock — säger han — finna vi öfverallt hos den arbetande klassen »ett bemödande att höja sig», ett sträfvande efter bildning, vett och humanitet, »glädje utan flärd, artighet utan falskhet, belefvenhet utan öfvermod, förädlande sysselsättningar».

Derför är det af vigt att icke rotfasta den tron, »att medan lagen mot de lägre icke har nog skarpa klor, har den deremot för de högre icke nog lena silkesvantar. Likhet inför lagen, det är samhällets själ!» ■

För att göra sig ett begrepp om det uppseende de väckte, dessa Blanches artiklar, som kalla Samhället en sjuk-