Sida 427
21. Final
hos stüdentebna.
427
stationen, hvarest han skulle välkomna och helsa studenterna, säger han: »Jag var dum, som icke tagit en droska 1» Slutligen ber han systern skaffa honom en åkare.
Efter en stund visar sig ekipaget vid trappan, förspändt med ett par hvita och något småväxta dragare. Blanche sätter sig upp, klagande öfver kylan, och börjar, då han ser, att hästarne äro slöskodda, uttrycka sin förargelse, orolig öfver dröjsmålet.
Efter att hafva hemtat herr von Qvanten i förbifarten kommer han till sitt mål, dock icke i feststämning. Tåget med studenterna ångar in på perrongen, hvitmössorna ordna sig, Blanche håller ett tal och känner, der han står, bar-hufvad, och helsar dem, novembervindens köld lägga sig öfver hjessan.
Så börjar han utdela biljetterna till festen. Efter en stund öfverlemnar han arbetet åt en annan. Han är trött, säger han, fryser och är ängslig. Så ordna sig studenterna för att tåga till hotel Fenix. August Blanche följer dem. Marschen är något häftig. Blanche ryckes dock med, ehuru ej utan svårighet. Så snart han kommit upp i hotellets festvåning känner han, hur hjertat klappar fort, lifligare än vanligt.
Så håller han ett nytt tal för ungdomen vid frukosten, der han söker betona, huru önskligt det skulle vara, att högskolan blefve flyttad till »intelligensens hjerta». Sånganföraren Forssman uppträder och svarar, afvisande bestämdt hvarje tanke på flyttning. August Blanche väntade ej en dylik skarp protest. Molnet på hans panna växer och han blir fåordig.
Inemot klockan elfva säger han till studenterna: »Nu måste vi gå, folket är litet uppretadtl Bäst vore det derför att komma fram i god tid.» Och tåget utvecklar sina ungdomliga led; det ringlar utför trapporna, skrider nedför Drottninggatan; sångarne stämma upp, fanorna fladdra.
August Blanche synes vid en students arm. * Han går i första ledet, ansigtet är blekt. När tåget hunnit fram nära apoteket Ugglan, säger han: »Gå ni före, jag kommer efter, gossarl» Vacklande öppnar han apotekets dörr. Han kastar sig på en soffa och säger med svag röst: »Tillåt
* Frithiof Rydén, småländing, öfversättare af Geroks Palmblad, besjungen af C. D. af Wirsén.
Källa: Project Runeberg ·