Sida 42
2. Tidens karakter och pressförhållanden
42 TIDENS KARAKTER OCH PRESSFÖRHÅl.LANDKN.
är statens säkerhet i fara, i fall den yppas. Har man gjort någon, så måste den döljas för statens säkerhets skull; endast vederbörande få se in i hemligheten, folket måste hållas på afstånd.»
Lika skarpt yttrade sig Courieren om det sätt, hvarpå den, hvilken uttalade sin öfvertygelse, behandlades. »Har någon» — skrifver den i maj 1821 — »med ett brinnande hjerta för sanning och rätt höjt sin stämma mot missbruk och fel i förvaltningen, i lagarne, i lagskipningen, strax har man frågat: hvad vill han? det vill säga hvilka personliga fördelar önskar han för att tiga? Har han då varit antingen för liten (i börd eller embete) för att anses farlig och förtjena att köpas, eller för ifrig för att kunna tålas eller ge hopp om falhet för gångbart pris, så har man tagit den utvägen att förfölja honom.»
Ett annat operationsfält för pressens kritik var den allmänna korruptionen bland statens embetsmän. Godtycke och missbruk förekommo rätt ofta, och en och annan landshöfding måste slutligen åtalas. Nieroth i Östergötland stal ur kronans parker, bröt sjelf och uppmuntrade till brott mot jagtstadgan, förfalskade journalerna vid länets kronohäkten och använde personalen i sin enskilda tjenst, hvarigenom fångarne fingo tillfälle att rymma. Koskull i Norrbotten var bekant för sin råhet, och Kleman, landssekter i Vermlands län, hade under en lång tid försnillat statens medel.
Dessa deras mandater granskades nu af pressen, och följden blef naturligtvis, att allt hvad embetsmän hette insög ett instinktmessigt hat mot oppositionsbladen.
Konungen hade icke ens lärt sig läsa svenska språket. Högt uppsatte embetsmän tolkade hvad som skrefs, och då kunna vi förstå hvad han inhemtade ur tidningarna.
Också blef hans föreställning om dessa mindre god. Ett utrotningskrig börjades mot de djerfve fribytarne. Courieren, som fäst uppmärksamhet på två stridiga beslut i två lika roteringsfrågor år 1820, indrogs såsom lastande konungens gerningar. Ty, sade hofkansleren af Kullberg om artikeln, till konungens gerningar höra »utan tvifvel de beslut, Hans Majestät fattat och låtit verkställa.!)
Då Courieren under året 1821 vågade referera en celeber dödsdom, fäld af Högsta Domstolen öfver två män i Visby, hvilka på ett kalas druckit Gustaf V:s skål, och då bladets
Källa: Project Runeberg ·