Sida 41
2. Tidens karakter och pressförhållanden
OPPOSITIONSPRESSEN.
41
utanlås. Vi hade tryckfrihet, men den var som en oformlig lerklump, i hvilken ännu ingen gjutit anda och lif. Johan Johansson opererade starren, öppnade nationens ögon, bröt upp utanlåset och blåste lif och anda i lerklumpen. Och kartan blef en sanning, pressen en makt.»
Argus var egentligen blott en fortsättning af Anmårkarne, Scheutz' veckotidning, börjad 1819, men Argus kritiserade mycket skarpare regeringen, och snart fanns det ingenting som gillades af den djerfve. I långa, grundliga och utredande artiklar gran-ssade Johan Johansson
förvaltningens alla grenar, domsrätten, skråväsendet, rättsskipningen m. m., och i bröderna Theorell, som utgåfvo Stockholms Courier, 1821 omdöpt till Courieren, fick han en allierad som icke var att förakta. Courieren med sin devis: »sine ira, studio et metu» högg in på herrar statsråd och det sätt, hvarpå de skötte sig, deras passiva reservationer till statsrådsprotokollet, deras sjelfbevarelseinstinkt, som lät dem gömma sig bakom konungen, deras konstgrepp att göra konungen till bulvan för klandret.
Regeringens skuggrädsla och hemlighetsmakeri bedömdes mycket skarpt i en artikel Något om Hemlighetssjuka, en af oppositionens allra yppersta alster: »Om ett uppror,» heter det, »utbrister i en del af landet, ja, om det lumpnaste smädeord mot regeringen yttras, det otroligaste, grundlösaste upprorsrykte utsprides af en fånig menniska, så uppstår deraf en statssak, hvaraf man försöker göra en hemlighet. Man rådslår, man stänger dörrar och spjell, man påhittar de barnsligaste förevändningar för att kunna dölja det, och man besinnar icke, att detta just är sättet att gifva vigt åt lappri. — — Ämnar man göra en politisk operation, så
J. P. Theorell.
Källa: Project Runeberg ·