Sida 44
2. Tidens karakter och pressförhållanden
44 XIDKNS KABAKTKE OCH PKESSFÖKHÅL LANDEN.
system af så stor utgrening och i så vidsträckt skala, att maken knappast torde uppvisas i något land.» Han vågade äfven uttala dessa minnesvärda ord: »Det är i sanning bedröfligt, att knappt några månader efter en lycklig regementsförändring och sedan en fri och ädel statsförfattning blifvit införd se ett bespejningssystem etableradt, hvilket på detta sätt och med tillhjelp af sådana organer förut aldrig försökts här af de mest despotiska styrelser. Man behöfver ej vara mångordig öfver dylika företag. Svenska nationens öppna och redliga karakter gör, att afskyn för spioneriet är allmän, och i dess ögon har alltid spionen spelat den föraktligaste rollen i samhället näst måhända dem, som derigenom åsyftat att en dag kunna ersätta de upplysningar en fri yttranderätt annars vida säkrare och på ett ojemförligt ädlare sätt förmår anskaffa.»
Johansson förstod dock att möta våld med list, och ehuru Wetterstedt sade, att tidningen omöjligt »genom fördragsamhet kunde inom gränserna för en sansad granskningsrätt återföras», lefde den alltid upp igen, oaktadt alla indragningar. Johansson skaffade sig så kallade ansvaringar. Dog Argus 1, lefde Argus II, och dog Argus II lefde Argus III, hvilken i sin tur lemnade plats för Nya Argus, ett blad som afsomnade 1836.
Mellan 1824 och 1826 var Lars Johan Hierta medarbetare i tidningen. Här gjorde han sin första publicistiska lärospån, något hvaröfver Johansson sedermera berömde sig.
Törsten efter åtal närmade sig det löjliga. An — skrifver Crusenstolpe — »ville man vidga omkretsen af kategorien periodisk skrift för att kunna få så många författare som möjligt under indragningsmaktens ferla. — ----
An slog hofkanslerns bannstråle ned på tidningsuppsatser, så oförargliga, att de, reproducerade nu, knappt skulle fästa dagens flyktiga uppmärksamhet. — — I utvecklingen af detta system drog man slutligen in tidningar så snart en artikel der bar en öfverskrift eller hotade med en analys, som misshagade.»* Sjelfva grefve Anckarsvärd utsattes för ett åtal, emedan han i en klagoskrift om en kassation af persedlar, hvilka han såsom rusthållare anskaffat åt kronan, kallat några af styrelsens åtgärder »riksförderfliga». Detta
* M. J. Crusenstolpe: »Skildringar ur det inre af dagens historia» (de närvarandej.
Källa: Project Runeberg ·