Sida 48
2. Tidens karakter och pressförhållanden
48 TIDENS KARAKTEB OCH PRESSFÖBHÅLLANDEN.
rike, de lycklige och mäktige, och erinrande om franska revolutionens blodsdåd. »De hafva» — säger han om de öfre tiotusen — »fortfarit att betrakta sig såsom varelser af en högre ordning än mängden, att ockra med sina olyckliga likars elände och att utpressa deras yttersta skärf; fortfarit att under sken af fara för samhällets bestånd utesluta dem från deltagandet i lagstiftning och andra i Jesu lära grundade sam hällsrättigheter och att så för det möjliga missbruket förneka deras mennisko- och medborgsmannarätt; fortfarit att på de olycklige hvälfva skatternas och arbetets tyngd, att på få dagar fråssande uppsluka hvad som hela år kunnat lifnära en hungrande broder.» Men — slutar han — »Gud låter icke gäcka sig; hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.»
Ännu mer kännetecknande för villervallan i sinnena är det roliga lilla bref skalden Dahlgren skrifver i juli 1833 till expeditionssekter Askelöf, Svenska Mineivas qvicke och gastronomiske utgifvare, —- skrifver i hans vidt berömda hushållerskas namn, den i kokkonstens mysterier så visa jungfru Gustava. Hushållerskan är rädd för den förskräckliga liberalismen. »Nu» — skrifver hon — »sedan herr expedi-tionssektern reste, är det som om det blifvit riktigt befängdt med den stockholmska liberalismen. Jag vill ej tala om propagandan i Kungsträdgården, hvilken derstädes samlas hvarje afton mellan nio och tio midt under postens ögon för att utbreda sina liberala ideer, hvilka ej utgå på mindre än kullstörtandet af det bestående (hon menar Karl XlII:s misslyckade staty); icke eller om den lilla parken vid Norrbro (Strömparterren), der jag skulle önska hvart träd åt fanders, hvilket cacherar de mest lättsinniga öfverenskommelser om brytande af all historisk continuitet o. s. v.; icke eller vill jag något orda om lilla Schweitz eller de så kallade tyskbagarebergen, de polska flyktingar, hvilka slagit sig ned på Långraden å Ladugårdslandet, dito de italienske hos Bianchini, på Lyktan, Malmen m. m.; jag, vill nu endast taga mig friheten nämna hvilken molest jag sjelf erfar af denna otäcka, jag menar liberalismen, som rätt nu bedrager hela verlden och måhända slutligen sjelfva de rättrogne. — — Sedan herr expeditionssektern reste, tror folket sig kunna få lefva hur de behaga. Redan öfver mina trettio år har jag som hushållerska eller mamsell Gustava lefvat under en monarkisk styrelse. Nu skrikes
Källa: Project Runeberg ·