Sida 50
2. Tidens karakter och pressförhållanden
50 TIDENS KARAKTER OCH PRESSFÖRHÅLLANDEN.
Då utkom i slutet af 1830 Aftonbladet. Hiertas första medarbetare der voro Ingelman, Andreas Möller, Crusenstolpe, akademiadjunkten Lundblad och referendarien i Riksens Ständers Riksgäldskontor, Lagergren. Första numret talar om revolutionen i Polen, andas hat mot ryssarne och medkänsla för de upproriske. Innehållet i öfrigt är icke mindre peppradt, och två dagar senare, den 8 december, skrifver statsrådet Åkerhielm om tidningens första nummer: »Aftonbladet, som jag i går genomläste i tullen, var utaf ovettiga blad kanske det ovettigaste jag läst i Sverige, skämt och allvar inberäknadt. Håller det så uti, blir det en pröfvosten uppå, hvad den närvarande tidsandan kan tåla vid.»
Och Aftonbladet höll i sig, tidsandan måste tåla. Hela 1831 blir ett enda långt fälttåg. Regeringen och dess män snärtas och kritiseras, och när allvaret icke hjelper, tillgripes ironien. Aftonbladet påyrkar såsom rent af ett nödtvång, att styrelsen måtte skaffa sig ett organ inom pressen, med hvilket man kunde inleda diskussion i regeringsfrågor. Vidare klagar det öfver styrelsens befordringar, föreslår den att inrätta seminarier för landshöfdingar och utnämner Posttidningen, som skrifver partiskt om Polen, till hoftidning hos den smickrade och förtjuste czaren. Polen är ett stående diskussionsämne i bladet; i en af dess artiklar utropar baron Vegesack: »Det gifves nationer med föråldrade och förhatliga institutioner, som hafva lika mycket behof deraf (han menar revolution) som Polen. Det vore kanske tid, att äfven derstädes man finge höra: aux armes, citoyens!»
Nu börjar äfven striden mot favoritväldet i Sverige, ett välde, hvars främste representant var grefve Brahe. Utan att vara statsråd blef den lysande officeren konungens riksdagsminister, konungens rådgifvare, konungens biträdande regent och gunstling. I en uppsats Om favoriter klandrades detta skarpt. Dylika borde afhålla sig från inblandning i statssaker. Sådant vore godtycke och ett brott mot konstitu tionen; det måste blifva förhatligt för ett fritt folk.
Kamarillan, Favoritstyrelsen, Braheväldet blifva slagord. Oupphörligt idislas de i pressens spalter, och vid 1834— 3 5 års riksdag omtalar grefve Cronhjeltn yissa oroande rykten, »att personer utom rådkammaren utöfvade ett mäk-
Källa: Project Runeberg ·