Sida 51
2. Tidens karakter och pressförhållanden
AFTONBLADET.
51
tigare inflytande pä styrelseåtgärderna, än de konstitutionela rådgifvarne.»
Den engelska reformbillen helsas med entusiasm. De flesta regeringar, hette det i Aftonbladet, »hylla den råaste makten i Europa såsom sin ledare eller förmyndare, under det folken allt mera omfatta bildningens och civilisationens sak. — — På ena sidan ser man de maktegande med eniga, tätt slutna och väl ordnade krafter; på andra sidan folken, utan förbund sins emellan, utan arméer och utan anförare, blott räknande sin styrka i den allmänna rättskänslan, upplysningen och kärleken för friheten»; och likväl vinna »dessa immateriella krafter den ena segern efter den andra öfver bajonetternas herrar. — — Nationerna se sin frihet hotad af en fruktansvärd koalition (af furstar), och detta har bragt sakerna derhän, att revolutionerna och uppresningarna numera knappt anses för annat än laga nödvärn.»
Ett så djerft språk väckte oerhördt uppseende. Känslorna voro olika i skilda politiska läger. De frisinnade gladde sig, de konservative harmades; konungen utropade: le dctes-table Aftonblad! och 1834 skrifver Rosenblad till Kullberg: »Tidningsskrifveriet är en från afgrunden i senare tider uppstigen oren ande, att störa samhällenas och enskildes lugn.»
Ett annat operationsfält, på hvilket man nu slog in, var frågan om en ombildning af ståndsrepresentationen. Redan 1809 blottar konstitutionsutskottet ståndsförfattningens brister i ett betänkande till ständerna och föreslår dem att inrätta ett tvåkammarsystem. * 1815 års riksdag begär hos Kungl. Maj:t, att en statistisk undersökning måtte verkställas i ämnet, och hos ridderskapet och adeln erinrar baron Boye om den norska konstitutionen, icke såsom fullkomlig men, säger han, »dock visserligen bättre än vår».
* Konstitutionsutskottet yttrade bland annat: »Det första vilkoret vid en representationsförändring skulle vara: att alla svenska medborgare, utan åtskilnad af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara berättigade att deltaga i valet af nationens befullmäktigade för vården af dess lagstiftning; att utöfningen af denna valrättighet skulle endast bero af egenskaperna af bofast, oberoende och full-myndig, som anses erforderliga för samhället till bruket af en sådan rättighet.»
Källa: Project Runeberg ·