Sida 64
3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
64 UNGDOMSPElilODBN I UPSALA OCH STOCKHOLM.
fält, som lockade till kritik: professorernas lärosätt, ideerna, examensväsendet!
Den unge skalden Ruda skildrar i en broschyr, utgifven i Stockholm 1833, de intryck han erhållit vid besök i Upsala. Först går han till det gamla universitetsbiblioteket. Der finnes ingen menniska, som forskar eller arbetar. Blott två amanuenser vandrade af och an »med gravitetiska steg, och lönlösheten stod att läsa i deras liknöjda blickar». Så träder han in i Gustavianska lärosalen, der en disputation pro exercitio utkämpas. Intet auditorium möter honom i rummet. Preses, respondenten och opponenterna sitta der, längst borta vid katedern, undangömda för verlden, talande sitt latin för fyra tomma väggar, hvilket ger skalden Ruda anledning till betraktelser. Ingen — säger han — är författare till sin afhandling. Mången begriper icke ens sjelf hvad den innehåller. Den är nämligen skrifven af en docent eller professor. »Respondenten är blott en figurant i katedern; om han säger något eller ej, så har han ändå disputerat pro exercitio.»
Detta disputationsprof aflägges af alla, eget nog äfven af medicinare och jurister. »De som skola bli medici disputera om hebreiska och arabiska språken, filosoferna i juridik eller zoologi, juristerna om grekiska anthologien o. s. v.»
Ännu mer märklig är gradual-disputationen, hvilken icke så sällan har en professor till författare — om man, skrifver Ruda, »har råd och lägenhet. Man behöfver blott stå vissa timmar i katedern. Frukosten är hufvudsak, och vid frukostborden skall man ännu, som det påstås, stundom märka en gnista
'af götisk kraft och utaf forntids allvar'.»
Den, som är tvungen att skrifva sjelf — eller vågar det, frambringar, enligt Ruda, ovanliga mästerprof. »Man skrifver första delar, som aldrig fortsättas, meditationer de rebus 0111-nibus et nonnullis aliis, öfversätter från grekiskan, latinet och stundom äfven från tyskan, afskrifver lärda kommentarier o. s. v. Till och med sockenbeskrifningar försmås icke.»
Derefter går berättaren till den undervisning som bjudes, d. v. s. på några af professorernas föreläsningar. Åhörarne få; studenterna läsa hemma. »Så gerna — tänka de — som jag sitter på ett auditorium och hör en bok föreläsas, kan jag läsa en bok hemma.» Hela universitetet förefaller
Källa: Project Runeberg ·