Sida 63
3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
FOSFORISMEN OCH PROFESSORERNA.
63
goda smaken» mot »det sjukliga vettet och den dåliga smaken hos det så olyckligt emanciperade tyskeriet (romantiken).» Men — fortsätter Blanche — man hade glömt honom »för en annan, som, ehuru af stort snille, likväl bar vapen för sistnämda falska principer.»
Hans beröring med professorerna och umgänge i familjerna var under hans studentår troligen icke vidsträckt. I ett bref till Hedda Hammarskiöld från maj 1830 skrifver skalden Dahlgren om ett besök i universitetsstaden: »För-lidne vecka var jag i Upsala på några dar. Fahlcrantz, doktorn, prosten, candidaten, consistorie-assessorn, geniet, instruktionsofficeren vid Upsala universitets genie-corps, den liberalaste af alla liberala näst salig Biberg och Stockholms Tidning, låg kränk i influensan; Atterbom och Geijer sig lika älskvärda till sina karakterer, den förre som vanligt sig ankande öfver ögon och måge, den senare upprymd och svärmisk; Palmblad, kall och lugn; en magister Törneros liflig, bestämd och af ett hurtigt väsen. Professor Rogberg, nyss uppstigen från influensan, beräknande, satirisk och vänlig. Jag var till middag hos Atterbom och fann ett verkligt syskontycke mellan honom och hans fru i afseende på utseendet. Fru Palmblad var ett älskvärdt fruntimmer, okonst-ladt och hjertligt. Fru Geijers dragande och släpande på ögonlocken, hvilket gaf henne ett languisant utseende, förledde mig till hälften att tro på något litet koketteri, det föll sig ej illa; jag meddelade min anmärkning åt några andra, som påstodo att just detta var ett tecken, att jag funnit synnerlig nåd hos henne. Jag nästan språkade med henne ensamt, eller rättare hon med mig, och jag sökte vara så artig som möjligt; det var också första gången jag hade lyckan se henne. Professor Svanberg såg ut som en halffull skjutsbonde från Barkarby. — Inviterad af Ostgöta landsmän till afton å nationssalen, träffade jag honom der, äfvensom farbror Häffner vid en pipa, en ölbutelj, luden pels, grått hår och öppna armar vid mitt inträde. Jag åtföljdes af hela studentmassan hem under sången: Biåsen nu alla! — och precis som soldaterna med tre hurrarop vid afskedet!»*
Denna qvicka interiör är en sida af saken. Här passera storheterna revy för vår blick, men det fanns äfven ett annat
* Bref till fru Hedda Hammarskiöld 1829—1842 från C. F. Dahlgren. (Kungl. Bibliotekets handskrifter.)
Källa: Project Runeberg ·