Sida 91
4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
»TUPPFAKTNINGEfT».
91
saker;* Freja som figurantska med i ljus a underkläder och svarla öfverplagg», — utgörande en anspelning pä dess två entreprenörer, kammarjunkaren Kullberg och prestmannen \ Mellin; Minerva såsom hoftvätterska och näringsidkerska i Stockholm, naturligtvis på värdshuset »Vördnadsfulla foten», och Statstidningen i skepnad af en gammal förnäm dam med uppsminkadt ansigte och lösperuk.
Minerva karakteriseras efter tidningsgrälets recept. Hon har, heter det, »den största och dyrbaraste måge — en verklig Kinnekulle utan blomma». Hon använder ett par tofflor af äkta ryskt skinn, »hvilka genom sin goda beredning slutit sig så väl kring gummans liktornar, att man påstår, det hon utan dem skulle stå på dåliga fötter». I hennes rikliga skafferi är full revolution. Kapuner, kalkoner, Champagne och Lafitte rusa i vild oordning in i Minervas gap, allt under det de sjunga en örondöfvande kör:
»Vilda, mättade måge, njut!
Se det härliga målet — skjut!
Hon, som kan bära oss,
Skall ock förtära oss, Raskt derför in i den välkända trut!»
Våldsammast är den främste, en stor, elak hornuf, »på hvilken Minerva i -flere år tuggat och slitit».
Freja kommer inhoppande, klädd i en kapott, »gjord af en vänd kammarjunkareuniform och fodrad med en utsliten prestkappa af bombassin». Hon berättar för Minerva, hur de båda oppositionstupparne, Allehanda och Aftonbladet, »på sin liberala sophög länge och väl sporrat och plockat hvarandra, utan att publiken deraf kunnat vinna annat resultat än de sopor, den fått i sina egna ögon».
* Den ursprungliga annonstidningen var Dagligt Allehanda. Då denna icke räckte till, uppstod Stockholms Dagblad, som emellertid gick med förlust. Dess förste utgifvare, Reinhold Walldén, dog på gäldstugan. Hans bror, Johan, stäldes under administration. Registratorn i polisen, assessor Kihlstedt, öfvertog då ekonomien. Härigenom blef tidningen blott ett polisorgan utan annan redaktion än — polisen, hvilken styrde så despotiskt, att utgifvaren rent af tvangs att intaga de förhatliga polisartiklarne. Så t. ex. hände det, att polismästaren Nerman en gång fattade Walldén i strupen och hotade honom med bladets indragning, emedan han protesterat mot en alltför servil polisartikel. (Se J. M. Rosén: Några minnesblad.)
Källa: Project Runeberg ·