August Blanche och hans samtid

92

»FREJA» OCH TIDNINGSGRÄLET 1 887.

Münchhausen uppträder med en indragen måge, med krumbugtande rygg och slätkammadt hufvud, hvilande »på en veritabel amerikansk svinborst». Af Minerva erhåller han ett urdrucket toddyglas. »Din lurkl» — säger hon — »efter gammalt vet jag, att du har en utmärkt förmåga att slicka bort allt, hvad andra qvarlemna, håll derför till godo 1» Så skänker hon sin uthungrade gäst en straffpredikan. »Är icke enda orsaken till din kräftgång just den, att din st)'relse år från år blifvit allt mer och mer inskränkt? Att tala om frihetens såpbubblor lönar icke mödan; publiken har nog länge sett, hur du från din stora soppskål vid Nygatan utblåser den ena efter den andra, utan att förmå bibehålla mer än ögonblickets existens. Låt derför en gång bli' med ditt fruktlösa försök att ständigt påtruga folk din slarfsylta.»

Derefter drabba tidningarna tillsammans under stort skrän; publiken blir förargad och ropar uttröttad: »Hafven I ingenting annat att göra, än att ligga i lufven på hvarandra från morgon till qväll? — — Icke nöjda med att hafva gjort mig lomhörd genom edra åkarekörer, viljen I äfven tvinga mig att vara vittne till edra platta idrotter och småsinnade strider!» Och nu tager publiken hvarje särskildt blad i upptuktelse och utpekar med en skarp blick käm-parnes alla synder.

Minerva höljer sanningen i ett lättsinnighetens snömos. Hon öfverkalkar det- vigtiga med ett lättfärdigt skämt och kastar sig med en roffågels hela glupskhet öfver personligheter, om de nämligen uppträda med en annan färg, än hennes.

Freja gör piruetter och lindansaresprång och fyller sina spalter med anekdoter och gyckel, för att nu icke tala om hennes ovett mot Aftonbladet, hvilket — säger publiken — är »det äckligaste man kan tänka sig».

Allehanda är för häftig och passionerad i sina utfall och känner icke den oundgängliga konsten att parera. Hvad Aftonbladet beträffar, steg det upp som en vårsol men, säger publiken, »föll som en skinnpels neder». Orsaken till fallet och dess utmagrade tillstånd är, alt det på en gång vill vara roligt och oroligt »Dessa båda själsoperationer i förening med en icke så obetydlig industriinfluensa kunna ej annat än göra dess benrangel allt mer och mer skönjeligt». I stället för att böja dem efter tidsriktningens kraf, söker det slita sönder alla häfdvunna former.