Sida 69
Magnus Martin af Pontin
fosterlandets ädlare söner. Vi häntydde något på hans förmåga att sveda eller bita omkring sig, och nekas kan ej att Theorell, på något afstånd skådad, föreföll ganska kärf och hvass. Hur man då betraktade honom, tyckte man sig alltid möta den skarpslipade eggen af en klinga; men på närmare och mera förtroligt håll fann man snart att klingan äfven hade sin runda, sin damascherade sida, visserligen sin stålrand, men också sina gyllene blommor. Det var ett upp-byggelserikt nöje att se och höra Theorell i vänners krets. Ur denna sträfva mun flög då det muntraste skämt, den mest skimrande humor, lik fjäriln ur fjuniga puppan.
Man bör icke misströsta vid åsynen af det färska träd, framtidens träd som ännu står i blom; men när'man ser hur från det gamla faller den sista ädla frukten, är det mindre underligt om allt synes oss något höstligt, dystert och öde. Dock kan man vänta, att den tid som gryr skall lära sig af den tid som sjunker, lära sig af dess fel icke mindre än af dess förtjenster, att endast den kan med godt samvete lycka sina ögon tillhopa, som med trygghet vet sig hafva efter bästa förmåga verkat för sitt samhälles gagn, för-kofran och ära, och med delta trygga medvetande kunde Johan Peter Theorell stiga ned i sin graf.
HO mars 1SG0.
Källa: Project Runeberg ·