Sida 363
6. Fönsterrutan
hamnbusen.
363
»Han fàr sofva dess bättre i släden .... Sä är dä äfven
han sin kos... hittills har allt gått bra___Det här brefvet
innehäller säkert det mest hjertslitande afsked, som jag redan kan utantill, fast jag ännu inte läst det... En stackare till karl, den der häradshöfdingen!... Fä korgen pä ett sä snöpligt sätt, och ändå skrifva bref på bref till den hårda, obevekliga 1... Måtte Jemtlands snö svalka det sjudande hjertat!»
»Ja, det var en stackare till karl.»
»Nå, fruns grannar trifvas rätt godt på det vackra Sjöbérg?»
»Ja, frun är alldeles förtjust i gamla fröken och hennes brorson.»
»Det vill jag tro... jag hoppas att det skall dröja länge innan de komma till staden.»
»Brefvet till gesällen från herr Johan glömde jag att taga med mig, men det ligger derhemma.»
»Låt det ligga... man kan väl inte springa landet omkring för att få rätt på brodern.»
»Har herr assessorn något vidare att befalla?»
»Nej, tack för denna gången, min goda fru!»
Fru Sohlberg neg och gick. Hon begaf sig på hemvägen och var snart vid sin bostad på Skeppargatan. I förstugan utanför dörren till sina rum mötte hon sonen Olof. Hamnbusens ansigte uttryckte mycken bedröfvelse.
»Hvad har du här att göra?» frågade hon med sin vanliga barskhet.
»Jag har länge stått här och väntat på mutter,» svarade Olof.
»Jag har ju en gång för alla sagt dig, att du inte får besöka mig.»
»Mutter har besökt mig medan jag var borta.»
»Hvad vill du?»
»Taga lilla Rudolf med mig, kan mutter väl begripa.»
»Han är inte här, din olycksfågel!»
»Jag har en hel timme talt med honom genom dörren.»
»Packa dig genast bort, eller ska du få se på annat!»
, »Hvad vill mutter med den stackars gossen?»
»Jag är inte skyldig att svara på dina frågor; men om du vill veta det, så kan jag säga dig, att baronen vill ha honom tillbaka.»
Källa: Project Runeberg ·
