Sida 366
6. Fönsterrutan
366
pamnbusen.
Tiggeriet var för honom ett yrke, och att välja något annat lofligare och nyttigare kände han sig hvarken ega håg eller kraft till. Vid några tillfällen hade han blifvit säsom biträde använd af lurendrejare, ty han var pålitlig och tystlåten; men efter den sista affären i Bellevue hade han förlorat smaken för dylika äfventyr, förenade, såsom han tyckte, med alltför mycken oro och risk samt alltför liten ersättning. Att tigga ansåg han för ärligt. Deruti hade han blifvit uppfostrad, dervid vant sig, och det försvarade han med följande talesätt, som han städse hade på läpparne:
»Frågan är fri, Och den som inte vill ge får låta bli.»
Sålunda satt han nu ensam med sina tårar och sin saknad.
»Hvad gråter du för?» frågade nära invid honom en välklingande diskantstämma.
»Hå, jag gråter för mycket, jag... för ingenting, jag,» stammade hamnbusen, i det han reste sig upp och tog af sig mössan för en välklädd gosse af ungefär hans storlek.
»Hvad du är sönderslagen i ansigtet, din stackare!» ropade den andre.
»Tycker lilla herrn det?... Jo jo men, sådant händer
nog.»
»Har du fallit omkull i halkan?»
»Ja, jag tror väl.»
»Var det derför du grät?»
»Tror lilla herrn att en gråter för så'na småsaker.»
»Vackra småsaker! ... Ditt hufvud blöder ju!»
»Lilla herre, jag blöder mycket hellre än jag gråter.»
»Du är hungrig... du fryser... tag den här sedeln och laga att du får något varmt i dig.»
»Hvad tänker lilla herrn på?... Det är ju en hel riksdaler.»
»Jag har fått många riksdaler till jul, jag... ser du, jag har mycket qvar än och mera ändå har mamma för min räkning.»
»Herrn har en mor... håller hon af herrn?»
»Ack ja, visst gör hon det!»
»Hon slåss inte och skuffas, hon?»
Källa: Project Runeberg ·
