Sida 374
6. Fönsterrutan
374
kaptenen'.
sa mänga bildade gäster, åtminstone att döma af det yttre sättet och af ordensstjernorna, som pryda de flestas bröst. Vaxljusen tändas, ty det börjar blifva skumt, och man sätter sig till middagsbordet. Sköna flickor inträda med de läckraste rätter; blixtrande öfverfylda karafiner söka vinglas af förgyld kristall; gafflar och skedar af silfver klinga emot tallrikar och fat af samma metall; vid hvarje rätt som förtäres och hvarje pokal som tömmes belönas den sällsynte värden af tacksamma gästers bifallande blickar. Det lifligaste samtal uppstår, ty en tunga, som än svalkas af den friska ostran och än uppvärmes af det glödande bourgognevinet, blifver snart rörlig och qvick som spindeln i ett ur, om den ocksä af naturen är beslagen med dumhetens sega blyskifvor. Men talar om politik, om teater och slutligen om dagens historier, samt Gud vet icke allt.
»Är det sannt,» frågar en högre officer högt sin granne, -»att baron Svärdfält blifvit hcrrnhutare?»
»Ja, visst är det sannt,» svarar grannen, som icke är någon annan än assessor Levander; >han läser bibeln och psalmboken ifrän morgon till qväll och gar hvar söndag i sirapskyrkan.»
En skrattsalva genomljuder den lysande matsalen.
»Har han blifvit tokig?», ropar en.
»Nej, han har blifvit klok,» ropar en annan; »ty om man inte gör sina ordentliga visiter i Guds hus, sa riskerar man, att han glömmer bort en vid det stora slutkalaset.»
Man samtalar länge och väl om baron Svärdfälts omvändelse efter hans hemkomst från utlandet, under det man lägger för sig af kalkonsteken.
»Apropå om baron Svärdfälts omvändelse,» tager nu Levander till ordet igen, »så har jag en annan, ännu under-' ligare historia att omtala. Som herrarne kanske påminna sig, så blef jag i början af detta år nattetid öfverfallen pà Lilla Trädgårdsgatan af en bof, som rånade ifrån mig min planbok med inneliggande femhundra riksdaler banko jemte åtskilliga vigtiga dokument. Rånaren, som jag igenkände, hade fordom varit betjent i Svärdfàltska huset, hvarifrån han för åtskilliga tjufstreck blifvit bortkörd. Plånboken med dokumenten uti upphittades någonstans och återstäldes mig, men penningarne voro sin kos. Rånaren ertappades visserligen några dagar efter brottets föröfvande och häktades, men lyckades tvänne särskilda gänger komma ur fällan
Källa: Project Runeberg ·
