Sida 375
6. Fönsterrutan
-kaptenen.
885
hvarefter man icke hört det minsta af honom. Jag hade för längesedan bortglömt både äfventyret på Lilla Trädgårdsgatan och den penningsumma jag dervid förlorade. Då händer sig, att i dag, just som jag skulle begifva mig hit, får jag en påhelsning af öfvergevaldigern Titz. Till min stora förvåning uppräknar han och öfverlemnar i mina händer en summa af femhundra riksdaler banko, såsom ersättning för de penningar, hvilka vid ifrågavarande tillfälle blefvo mig fråntagna. Det förstås, att jag var nyfiken att lära känna orsaken till en sä ovanlig händelse. Jag fick då af honom veta, att, under loppet af de sista månaderna åtskilliga skrifvelser till kungliga poliskammaren ankommit med penningremisser, för att beticka de förluster, som Ros, så hette rånaren, tillskyndat personer under den tid han strukit omkring här i hufvudstaden. Det hette i den första skrifvelsen, att Ros, som aflidit någonstans i norra Sverige, före sin död biktat sina brott för en person, som stod i något slägtskapsförhållande till honom, och hos hvilken han hållit sig undangömd, samt att denne person, rörd af förbrytarens ånger och samvetsqval samt sjelf hyllande pieti-stistiska åsigter, beslutit att, till försoningsoffer åt miss-dàdarens skugga, återgälda allt hvad denne i lifstiden röfvat åt sig. Hvad säga herrarne om en sådan händelse? Ser det inte ut, som skulle vi ännu lefva i underverkens tidehvarf?»
Alla uttrycka sin förvåning och förklara, med russin och mandel mellan tänderna, att pietismen, om den också förstör all bildning och trefnad inom de högre samhällsklasserna, likväl är af mycken nytta inom de lägre, hvilkas anspråk man anser icke böra gå ut på mera än att lefva nöjda med sina lotter och hoppas på bättre i ett annat lif.
Desertvinerna serveras, och man börjar föreslå åtskilliga skålar. Den artige värden, som erinrar sig, att en af hans förnämsta gäster i dag fyller sina fyratio år, gifver signalen till en allmän skål för honom. Föremålet för skålen reser sig från sin plats och tackar i ett kort tal, hvaraf man in-hemtar, att föremålets fader dött vid fyrtio års ålder, och att om denne ännu hade lefvat, så hade följaktligen fader och son nu varit lika gamla. Efter denna och dylika skålar uppstiger man från bordet, hvilket strax derefter med all sin härlighet sjunker ned genom golfvet och försvinner. Under det kaffet med tillhörande likörer serveras, begifver
Källa: Project Runeberg ·
