Sida 376
6. Fönsterrutan
376
kaptenen'.
sig värden utför spiraltrappan och tager ånyo plats framför sin uppslagna chiffonier. Efter hand tölja honom gästerna dit ner och tillvexla sig dukater, ty annat än guld får ej glänsa pä de granna spelborden deruppe. Snart äro alla spelborden upptagna och värden vandrar mellan rummen, upphemtande polangen och läggande den i en liten förgyld sparbössa, som hänger i hvarje rum. Man spelar »femkorts-kille» och andra sä kallade konversationsspel. Det är blott de lätta trupperna som nu marschera framför Faraos stora armé.
Man pästär, att man vid spelbordet bäst kan lära sig känna menniskans innersta. Man hör der, hur somliga ena gången högt jubla öfver sin tur och den andra lika högt jämra sig öfver sin otur, medan deremot nägra bibehålla ett lugn, lika stelt och orubbligt i motgängen som i medgången. Man rynkar på näsan åt menniskor af det förra slaget, anseende dem för stackare, kältringar och smäaktiga varelser, men lofordar deremot de senare, seende i deras kallblodighet ett stort bevis pä alla möjliga ädla egenskaper. Detta är, enligt vår uppfattningsförmäga, falskt, ty det borde snarare bevisa, att hos de förre själens ömmaste känslor ännu icke hunnit så förtorka som hos de senare, samt att de ej, liksom dessa, äro blinda för de olyckliga följderna af en så förderflig passion som spelpassionen, ty de svära icke blott öfver lyckan, utan äfven öfver sig sjelfva, och ångern, om den också icke har någon bättring till följd, är dock alltid mycket mera prisvärd än förhärdeisen. De hafva kanske svagare karakterer och mindre förställningskonst än de senare, men deremot bättre hjertan och större själsöppenhet, hvilket visserligen förtjenar att tagas i betraktande, innan man fördömande rynkar pä näsan åt dem.
»Hvarför äro kortlekarne uppbrutna, och hvarför får man inte blanda dem till första gifven?» frågar en af spelarne, som af de öfriga blifvit tillsagd att ej blanda.
»Det är ett af värdens uttryckliga förbehåll,» svarar en annan, »ty han blandar sjelf lekarne och läser böner öfver dem, och sädana som korten af honom blifvit hitlagda, skola de sedan gifvas med; men efter första gifven, få vi blanda så mycket oss behagar ... var så god och lägg för, min herre!»
När värden efter en timmes förlopp inträder i ett af förmaken, blir han varse en ung man, som lemnat spel-
Källa: Project Runeberg ·
