Sida 377
6. Fönsterrutan
-kaptenen.
885
bordet och rm står vid fönstret med tårar i ögonen och vridande händerna, ett föremäl för de qvarsittande spelarnes föraktliga ögonkast.
»Herrn har haft otur,» säger värden.
»Jag har tappat allt I» svarar den tillsporde.
»Mycket?»
»Tusen riksdaler... allt som jag hade med mig till Stockholm.»
»Jag har inte förut sett min herre här... har herrn spelat förr?»
»Endast låga, obetydliga spel hemma på landet hos de mina ... ve mig I . .. Hur skall jag komma härifrån?... Hur komma hem frän denna fördömda stad?»
»Herrn har inga bekanta, som kunna hjelpa herrn hem?»
»Nej I Nej I»
»Var god och följ migl» säger värden, som derefter för honom med sig in i ett annat rum.
»Här har herrn hundra riksdaler banko med det vilkor, att herrn icke mera spelar höga spel, utan i morgon reser hem till de sina.»
Den resande emottager penningarne högligen förvånad.
»Jag har ju herrns hedersord derpå?» frågar värden.
»Ja.»
»Godtl ... Farväl då, min herrel... Ursäkta mig, men jag bjuder inte välkommen tillbaka 1»
Den resande fördjupar sig i tacksägelser, hvarunder värden för honom till tamburen, hjelper honom på med kappan och önskar honom lycklig resa.
Dylika drag af ädelmod voro icke sällsynta hos sekter Arngren. Detta var värdens namn. Hvarken före eller efter honom har något spelhus funnits som med hans kunnat tåla den ringaste jemförelse. Hans lysande våningar besöktes merendels af de utmärktaste personer inom bördens och rangens verld. Spelare till yrket, sträfvade han efter att vara menniskovän. Årligen gaf han de fattiga stora gåfvor, och i presternas påskböcker skyldrade hans namn för den största summan, hvarigenom han också stod synnerligt väl hos Stockholms stads presterskap, hvars förnämsta medlemmar han ofta såg vid sitt gästfria bord på de dagar i veckan då det ej spelades hos honom. Ofta upptog han fattiga barn och höll dem i skolor och sedan vid gymnasier samt akademier, tills de fått den uppfostran och kommit sig
Källa: Project Runeberg ·
