Sida 378
6. Fönsterrutan
378
kaptenen'.
så vida för, att de kunna försörja sig sjelfta. Ingen söndag försummade han att bevista den offentliga gudstjensten och höll sitt folk till detsamma. Måhända trodde han sig derigenom kunna försona himmelen med sitt yrke. Men detta hjelpte dock icke, och han måste undergå spelarens vanliga öde. Vid de båda riksdagarne åren 1830 och 1835 lemnade Fortuna för evigt hans hus. Under det rikets församlade ständer ordnade riksbankens affärer genom den ryktbara »realisationen», sprängdes sekter Arngrens banker, medan han på samma gång förlorade stora summor på de utländska lotterierna. Han måste sälja sitt vackra och beqvämt inredda hus vid Norra Smedjegatan samt hyra sig en våning i Keyserska huset vid Röda Bodarne; men hans salonger blefvo allt tommare. Åtskilliga af hans förnämsta kunder, som gifvit tonen åt hans hus, hade dels med döden afgått och dels flyttat till landet, och inga nya trädde i stället. Förlust på förlust drabbade honom. Han började nu försälja sitt ofantliga lösörebo och undergick under loppet af några år trenne stora auktioner. År 1842 flyttade han med återstoden af de möbler, han ännu hade qvar, in i ett otapetseradt rum på nedre botten af ett hus å Norrmalm, hvarifrån han tidigt på morgonen aflägsnade sig och dit han sent på aftonen begaf sig, alltid fruktande att någon skulle afveta hans olyckliga belägenhet, ty han var för stolt att emottaga det årliga understöd, som många af hans gamla kunder erbjödo honom. En dag hembars han från gatan, träffad af slag. Författaren, hvilken då bodde i samma hus och hyrt ut rummet åt honom, efterskickades och nedgick till den sjuke. Det var en sorglig syn. Midt ibland på hvarandra uppstaplade byråar, stolar och bord stod den stora sängen med de förgylda lejonfötterna. I sängen låg den sjuttioårige, förr så rike och yppige spelaren. Hans begge gamla vänner, den gula katten och den vackra papegojan, promenerade öfver sin döende husbonde, den senare ännu ropande i hans öra sitt: »vinner tappar, vinner tappar!» Hans första anhållan till författaren var, att ingen menniska, utom läkaren, finge insläppas till honom, och hans andra, att de få husgerådssaker, han ännu hade qvar, skulle öfverlemnas åt den fattiga tjenstflicka, som följt honom ända från hans bättre dagar och nu vakade öfver honom i hans sista stunder, ty katten och papegojan, sade han skämtande, skulle nog draga sig fram här i verlden utan gåfvobref
Källa: Project Runeberg ·
